Cyklade till Rörö idag. Gryningen var fridfull och varm. Framemot förmiddagen började det blåsa upp till frisk sydväst. Det var en vacker och på samma gång musgrå dag på Göteborgs nordligaste skärgårdsö. Musgrå för att åtminstone sju grå flugsnappare korsade min väg.

För övrigt har det hänt mycket idag. Bland annat såg Peter Hamrén en ägretthäger som flög i trädtoppshöjd vid Bovik på Björkö. Den vita hägern flög rakt in som ny art på Gbg-Skärgårdsjakten 2017 – härligt Peter!

Vid Trädet på Hisingen såg Ola Wennberg och Bo Brinkhoff en stäpphök (1k) jaga över jordbrukslandskapet. Samtidigt som Roger Eskilsson räknade 13 ljusbukiga prutgäss och hela 416 sträckande bläsänder på Hyppeln. På Brudarebacken stod Jan-Åke Noresson och Mia Wallin och summerade 162 bläsänder! Lärkfalk och havsörn gav extra glans över Getryggen.

I Torslandaviken hittade Magnus Persson en blåhake medan Jan Hellström och Margareta Andersson upptäckte två svarthakade buskskvättor vid Lindesnäs strax intill Nordre älv.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!

Mulet och långvariga regnskurar idag. Trots det promenerade jag till Torslandaviken och upptäckte att det var gott om småfåglar i viken. Det tog inte lång stund förrän jag hittade en sävsångare och ytterligare tre individer! Men kära nån, fyra sävsångare på en och samma dag! Hujedamej!

Att få se en sävsångare under september månad i Göteborgsområdet är inte så vanligt. Historiskt finns det ungefär 45 fynd (cirka 55 individer) under den aktuella månaden, häften av fynden har fångats i nät av ringmärkare.

Dessutom hittade Ola Wennberg en blåhake i viken, närmare bestämt vid Vadskärsudden. Härligt Ola!

Individ 1, Sibhålan.

Individ 2, Sibhålan.

Individ 3, strax intill Mudderdammens norra del. Tyvärr lyckades jag inte få någon bild på individ 4 som höll till vid SO-delen av Karholmsdammen.

Regn i repris väntas de kommande dagarna. Förutom på söndag, då vankas det sol mellan de blöta molntrasorna.

Nu till något annat. Vart tog den förmodade invasionen av bändelkorsnäbb vägen? Gör man en sökning på Artportalen och letar flockar som innehåller 20 individer och därutöver så träder en distinkt bild fram var de faktiskt håller hus.

Var håller de då hus? Jo, bändelkorsnäbbarna håller till i Lule lappmark, Uppland, Västerbotten, Medelpad, Ångermanland och i Göteborg, närmare bestämt i Lillhagsparken. Som bekant berättade en skådare i Facebookgruppen GBG300 att han sett 20 bändelkorsnäbbar den 21 augusti i den aktuella parken.

Söderut, exempelvis i Halland hittar vi den största flocken på 6 ex den 2 september. För övrigt har det (närapå) endast observerats ensamma individer, mer sällsynt 2-4 ex i det halländska landskapet. Ungefär samma bild framträder i Bohuslän och i Västergötland, med undantag för 10 ex den 20 juli i Ullervad i Västergötland.

Trevlig helg alla Ekoskådare!

Såhär en vecka in i september kan man konstatera att det varit magert med rapporter i Artportalen gällande humledagsvärmare i Göteborgsområdet (Göteborg, Mölndal, Härryda, Partille och Öckerö kommun).

En 117-årig överblick ser ut såhär enligt AP.

2017 – 3 fynd under perioden 19 juni till 28 juli.
2016 – 10 fynd under perioden 28 maj till 25 juni.
2015 – 8 fynd under perioden 15 maj till 19 augusti.
2014 – 10 fynd under perioden 17 maj till 22 juli.
2013 – 4 fynd under perioden 1 juni till 25 juli.
2012 – 5 fynd under perioden 20 maj till 3 juli.
2011 – 9 fynd under perioden 23 maj till 28 juli.
2010 – 4 fynd under perioden den 14 maj till 14 juli.
2009 – 1 fynd den 20 juli.
2008 – 3 fynd under perioden 12 maj till 4 juni.
2007 – 0 fynd.
1900 – 2006 – sammanlagt 10 fynd under perioden 2 juli 1966 till 9 augusti 2006.

Sammanlagt 67 fynd (73 individer) under hundrasjutton år.

Humledagsvärmare har aldrig rapporterats från Mölndals kommun. Däremot finns det 2 fynd från Härryda kommun och 1 fynd från Partille kommun.

Var och vilken tidpunkt har man störst chans att upptäcka ”den lilla kolibrin”? Jo, framförallt under maj, juni och juli månad i Göteborgs norra- och södra skärgård samt västra Hisingen.

Novemberlikt väder i Göteborgsområdet idag. En gråtjock himmel, lätta regnskyar och måttlig vind förefaller alltså vara en mindre bra dag för fågelskådning. Men det är precis tvärtom. Som bekant befinner sig nu många fåglar under flyttning och dåligt väder erbjuder därför litet extra vila och litet extra möjlighet att leta mat. Med andra ord – dåligt väder för en fågelskådare innebär att man håller stövlarna leriga, närmare bestämt superleriga!

Häromdagen påträffades en trolig kaspisk trut i Göteborgs fiskhamn (se bifogad bildlänk). Tyvärr leder ogynnsamma bildvinklar, i alla fall för mig, bestämningen lite på avvägar. Så småningom kommer ju regionala rapportkommittén (rrk) i Göteborg fälla ett avgörande. När det gäller kaspisk trut så finns det sammanlagt ett 10-tal fynd i Göteborgsområdet.

September månad är ju också, som ni säkert känner till, måsfåglarnas tid.

Stålgråa regnmoln och en råkall nordostlig vind sveper genom Göteborg i dag. Blickar vi tillbaka på den gångna helgen så har det hänt många roliga saker. Bland annat sågs en fjällpipare flyga förbi Brudarebacken under lördagen. Det var blott 2a fyndet på backen, det första ägde rum den 2 maj 1999.

Dessutom, under lördagen, observerades en blåhake i Torslandaviken och en bändelkorsnäbb vid Välen. Dock under vilodagen, mitt under högmässan höll jag på att skriva, inträffade helgens stora överraskning när en sparvuggla fångades i näten vid Sudda på Hönö! Det var, som Hans Zachrisson berättade i sitt inlägg igår, endast 2a fyndet någonsin i Öckerö kommun, det första ägde rum den 12 mars 2012 på Björkö.

Till på köpet, under vilodagens eftermiddag, sågs en stäpphök vid Lagmansholmen.

Dessutom noterades lärkfalk, som är sparsamt förekommande i Göteborg, på flera ställen, bland annat vid Välen och Hyppeln. Och slutligen bokfördes höstens första rödstrupiga piplärka, en på Brännö och en vid Smedstorps ängar.

Tänker sticka ut hakan lite och tippa att vi nu i höst kommer att hitta en tajgablåstjärt i Göteborgsområdet. Om det skulle inträffa är det i så fall första fyndet på Västkusten. Tittar man på fyndbilden i Sverige så är det framförallt från och med den 20 september och en månad framåt som är en glödhet period.

När det gäller tajgablåstjärt så måste fyndet i Malmö den 29 mars 2015 vara det mest sensationella. Läs artikeln och förundras och på samma gång gläds med Madeleine Danielsson som gjorde upptäckten.

http://www.natursidan.se/nyheter/rekordtidig-tajgablastjart-hittades-mitt-i-malmo/

Soligt väder med frisk västlig vind – stackmoln här och där – inleder första september. Det är något speciellt med den här månaden; luften är ena stunden tunn och kylig, för att i nästa ögonblick vara tjock och varm.

Lite höst och lite sommar.

Björnbären är mogna. Trädgårdssångare och svarthättor äter och lockar då och då litet förnöjsamt inifrån de täta buskarna. Vem kan förresten gå förbi och låta ett björnbär, som är färdig att ätas, vara kvar på sin gren?

Lite höst och lite sommar.

Och björnbär som är färdiga att ätas. Gör det nu, efter första frosten smakar de som om djävulen pissat på dem. Så säger de i England.

Lite höst och lite sommar.

Det är också rovfåglarnas tid. Första stäpphöken är alldeles säkert i antågande.

Trevlig helg alla Ekoskådare!

Är det dags att rödlista göktytan igen? Frågan kommer från den välkände Erik Arbinger.

Inom Göteborgsområdet har det i år konstaterats en (1) enda häckning och den ägde rum i Härkeshult i Landvetter i mitten av juni. Under hela 2000-talet har det inom vårt område endast påträffats fyra (4) häckningar där man sett eller hört ungar som blivit matade.

http://www.arbinger.se/?fref=gc&dti=403798649808722

Tjälleviks mosse på Hönö är rena rama björnbärshålan för höksångare på drift! Heter man dessutom Hans Zachrisson så vet man exakt var i hålan man ska leta efter den tjusiga sångaren. Grattis Hans, din höksångare idag är historiskt den 10e i ordningen på Hönö och den 5e i Tjälleviks mosse!

På Brudarebacken stod Roger Eskilsson och räknade bivråkar och det vart rekord på backen med 115 ex! Andra roliga observationer den gångna helgen var bland annat en kungsfiskare i Göteborgs fiskhamn, en bändelkorsnäbb i Lillhagsparken samt två ortolansparvar i Bråtaskogen.

Och sen hände det något magiskt och smått lurvigt fantastiskt på Brudarebacken häromdagen. Vadå? Ja, det får ni läsa om i Facebookgruppen Delsjöområdets djur och natur.

När det gäller Gbg-Skärgårdsjakten 2017 så ångar den på och i skrivande stund leder Anders Lindroos med 143 arter – härligt Anders! Och tack och lov fick vi in både myrsnäppa och småsnäppa under gårdagen eftersom Bröderna Ennerfelt besökte Brandnäsviken på Galterö.

Augusti 2017 går alltså mot sitt slut och ljuva och fagra september är snart här – I Love it som DJ duon Icona Pop joddlar.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!

Slutet av augusti och i början av september flyttar som bekant blåhaken förbi våra trakter. Höststräcket når så att säga sin kulmen vid den tiden. Och se där – just idag, ringmärktes höstens första blåhake vid Getteröns fågelstation!

Var ska man då leta efter blåhakar vid den här tiden på året? Jo, fuktiga vassområden med intilliggande ruderatmarker tycker ”hösthaken” om. Sen har vi, gudskelov, Brudarebacken och där kan ju som bekant allt hända.
Ser förresten fram emot att någon i ”backenfolket” dessutom skall hitta en vitstrupig näktergal som komfortabelt uppehåller sig i någon gles rishög 🙂

Så klafsa bland vass och bråte och lycka till med hösthakarna i Göteborgsområdet! Och den vitstrupige förstås.

Från och med nu och någon månad framåt, kan man av flera goda skäl, titta lite närmare på den vackra och karismatiska stenskvättan.

Ett gott skäl kan vara att man har turen att upptäcka en ”grönländsk stenskvätta” (underarten leucorhoa), som nu påbörjar flyttningen söderut från sina häckningsområden på Grönland, Island och Kanada.

Hur ser man då att det är en grönländsk stenskvätta? Tja, det gör man inte eftersom i Sverige godkänner man bara fynd med hjälp av mått (biometri). Annorlunda uttryckt; man har störst chans om man ringmärker fåglar och dessutom, av en lycklig händelse, har Nidingen som sin arbetsplats. På den lilla ön i norra Halland finns det historiskt ett 10-tal fynd (om jag tolkat siffrorna rätt, finns det ett 20-tal individer hopräknat i dessa fynd).

Finns det då hopp för oss som inte har Nidingen som arbetsplats? Jo, det finns hopp eftersom i England bestämmer man regelmässigt grönländsk stenskvätta utan stöd av biometri. Alldeles säkert kommer det så småningom bra och förhoppningsvis tydliga kriterier som vi kan använda i fält.

Så ta lådvis med bilder om ni råkar få korn på en mustigt färgad stenskvätta den närmaste tiden. Vem vet, kanske just din fågel, blir bestämd till en grönlänning i framtiden.

Återigen en solig och småblåsig dag. Trots det så fick vi finbesök – två sorgmantlar – i trädgården!