Nu är det tid för blåhake! I Göteborgsområdet finns det framförallt två klassiska platser som man har mycket god chans att se en blåhake under våren, och det är Tjälleviks mosse på Hönö och Brudarebacken i Delsjöområdet.

Sen kan ju blåhaken falla pladask för många olika biotoper, den kan gilla allt från stökiga och illaluktande soptippar till välputsade och parfymerade gräsmattor i Hovås eller Askim 😉

Blåhaken är alltid, både under vår- och höstflyttningen, en sällsynt gäst inom Göteborgsområdet.

Kungligt stipendium.

Citat:

”Forskaren Lasse Tarvainen har fått stipendium ur Stiftelsen Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö. Lasse Tarvainen vid Göteborgs universitet har fått stipendium ur fonden på 85 000 kronor för forskningen ”Vad betyder balansen mellan fosfor och kväve i tallskogen?

Stiftelsen Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö tillkom i samband med kungens 50-årsdag. Det skedde på initiativ av Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien och Svenskt Näringsliv.

Syftet är att främja forskning, teknisk utveckling och företagande, som bidrar till uthålligt nyttjande av naturresurserna och bevarande av biologisk mångfald.”

Det kungliga stipendiet har delats ut sen 2002 till sammanlagt cirka 260 personer, av dessa är cirka 140 män och cirka 120 kvinnor, 2017 års pristagare är inte medräknade.

140 – 120.
120 – 140.

Stiftelsen Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö förefaller alltså starkt prioritera genusaspekten vid tilldelningen av det prestigefyllda priset.

http://science.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj//kungligt-stipendium-till-biolog.cid1460889

I lördags arbetade jag i trädgården. Nåja, då och då låg jag på rygg hos gräsmattans tusenskönor och tänkte att våren inte längre är långt borta utan är här. Sålunda låg jag på rygg i blomstersäng och klappade min katt på magen och stirrade samtidigt på en glödhet rumpa, till råga på allt en osannolikt lurvig rumpa.
Glödsandbiet har en osannolikt glödhet och lurvig rumpa.

Det var alltså lördag och körsbärsträden stod i full blom. En hane och två honor aurorafjäril hastade förbi mellan cykelskjulet och gäststugan.

Vad mer kan man begära av livet?

Igår var det söndag och fortsatt vackert väder. Promenerade en sväng till Torslandaviken under morgonen. Vid pumphuset, intill ett nedfallet träd, hörde jag några korta lockläten som förde tanken till både svarthättans och stenskvättans orosläte. Lätet tystnade och ingen fågel syntes till, men efter en stund återkom det och övergick till några sekundsnabba sångstrofer, därmed hade fågeln avslöjat sig – det var en gräshoppsångare!

Gräshoppsångare är en sällsynt men närapå årlig gäst i Torslandaviken under 2000-talet. Även årets första tornseglare gled över viken. Hemma i byn hörde jag en grönsångare sjunga i lövskogen som ligger strax intill Sandviks busshållplats.

Dubbelbeckasin! Ut och lyssna, bästa tiden är nu. Själv har jag spetsat öronen tre kvällar i rad vid Gamla flygfältet i Torslandaviken, men, så att säga, satt tandgården i gräset. Men i afton spelas det nog vid Lunnagården och i Fässberg i Mölndal, Smedstorps ängar i Björketorp, Lagmans- och Ragnhildsholmen på Hisingen. Och, förhoppningsvis, vid Gamla flygfältet i Torslandaviken. Finns det måhända någon oupptäckt spelplats i Göteborgsområdet? Ut och cykla i den varma majskymningen.

Blomstermånaden är alltså här med full kraft och utan fördröjning i tidtabellen har bland annat gulärla, rödstjärt, törnsångare och grönsångare anlänt. Årets första gök torde ropa närsomhelst. Och näktergalen, förstås. Kan vi förresten hoppas på en repris på skedstork i år? Kan vi även förvänta oss sandtärna, skräntärna, vitvingad tärna, vaktel, rosenstare, kornknarr, rostgumpsvala, biätare, aftonfalk, busksångare, halsbandsflugsnappare, vassångare, citronärla, turturduva och ängshök?

Förvänta oss allt på en och samma gång? Nja, men önska är ju fritt och vädermässigt är det nog så gott med vindar från ostsektorn och flödande sol åtminstone fram till söndag, därefter blir det lite småblandat.

Glöm inte att nu på söndag den 7 maj är det Fågelskådningens dag vid Välen och där skulle jag medverka och prata om ekoskådning, tyvärr kan jag inte delta, varför just den specifika programpunkten utgår.

När det gäller Gbg-Skärgårdsjakten 2017 så har vi tillsammans i skrivande stund fått ihop 147 fågelarter! Etta just nu med 98 arter är Dawid Johansson, stiligt Dawid!

Trevlig helg alla Ekoskådare!

Blomstermånaden är här med lövsprickning och gråsiskor som drabbas av surrande glädje mot en flaggblå himmel. Är månadens motto ”lagom är bäst”? Nää, tänk om maj avstod kaka till kaffet, nubbe till sillen och ketchup till grillkorven. Tänk om maj vore en återhållsam revisor med perfekt kammad frisyr. Nää, maj är en gränslös och storslagen dragqueen!

Ja, åtminstone i 30 dagar…

Göktytan har ingen scenskräck, kved jämmerligt igår vid Vadskärsudden i Torslandaviken. Jämmerligt är ordet, men ekiperingen hos tytan är i alla fall klanderfri och vacker.

Första maj 2017 i Göteborg var alldeles förtjusande!

Ha en förtjusande vecka alla Ekoskådare!

En vit stork vid Bergums kyrka blev idag mitt 300e fågelkryss på den så kallade Göteborgslistan – härligt!

Började med Göteborgslistan den 6 mars 2001 när jag tillsammans med Niklas Aronsson åkte och tittade på en ringand vid Säveåns mynning.

Det tog alltså en herrans massa år att nå fram till drömgränsen. Att det skulle bli en vit stork i ett böljande vackert jordbrukslandskap hade jag aldrig gissat, men det gör mig oerhört glad!

Imorgon ska det bli regn och svag ostlig vind. Uppklarnande under lördagen med ungefär samma vindriktning och styrka. Söndagen blir en repris på lördagen, med tillägget att det blir massor av sol!

Massor av sol lockar kanske en härfågel till Göteborgsområdet? Alltjämt står alpjärnsparv överst på önskelistan, skulle inte bli förvånad om det upptäcks en ”alpjärn” i Sverige de närmaste dagarna. Vi som deltar i skärgårdsjakten bör alltså ha extra koll den närmaste tiden eftersom bohuslänska klippor torde ha en stark dragningskraft hos felflyttande centraleuropéer.

Som ni kanske vet upptäcktes ytterligare en svartvingad glada i Skåne häromdagen, och den bedömdes vara en annan individ, sannolikt en 2k. Då börjar man undra om gladan som påträffades i Bohuslän den 12 april också är en annan individ, kan det vara så att tre (3) svartvingade glador flaxar omkring i vårt konungarike?!
Och nu börjar göktytan anlända till våra breddgrader, den första för året sågs igår vid Välen av Uno Unger.

Trevlig helg alla Ekoskådare!

”Ca 38 procent av Sveriges mer än 350.000 privata skogsägare är kvinnor – uppskattningsvis cirka 133 000. Det gör kvinnliga skogsföretagare till den enskilt största företagargruppen bland kvinnor i Sverige.”

Mer än halva Sveriges yta täcks av skog, dvs drygt 22 miljoner hektar. Hälften av skogen är privatägd. Man uppskattar att kvinnliga skogsägare tillsammans äger ca 3,5 miljoner hektar skog till ett värde av cirka 65 miljarder kronor.”

Källa: spillkrakan.se

Om svensk skogspolitik, med tanke på biologisk mångfald, har misslyckats, så undrar man vilken roll kvinnliga skogsägare haft i detta misslyckande? Vad gör kvinnliga skogsägare för skogen?

Välkommen

I närheten där jag bor ligger det en strand. Det är en ganska liten strand, så det är inte alldeles säkert att man kan kalla det för en strand. När jag går förbi, och jag går ofta förbi, så tänker jag ”där är den, stranden, den lilla stranden, som nätt och jämnt kan kallas för en strand”.

På stranden händer nästan ingenting alls. Om hösten, med lite tur, kan man emellertid träffa på en kanadagås. Då och då får den sällskap av en knölsvan. Om vintern däremot ser man alldeles säkert kråkor gå på stranden. Det är strandkråkor och de bör inte förväxlas med hamnkråkor, skärgårdskråkor och parkeringsplatskråkor. Strandkråka är strandkråka. Och ingenting annat.

Om sommaren flyger trollsländor över stranden.

Om våren, just det ja, om våren, och just den här våren, faktiskt igår, inträffade något ovanligt. Närmast en sensation eftersom på den lilla stranden stod en livs levande mindre strandpipare!

I närheten där jag bor ligger det en strand. Det är en ganska liten strand, så det är inte alldeles säkert att man kan kalla det för en strand. På stranden händer nästan ingenting alls, och jag tycker så oerhört mycket om min strand.

Den här våren är försiktig och tystlåten, vill liksom inte riktigt komma igång, trots sol och trots att tosteblåvingen är på fötterna. Förhoppningsvis drar vi upp rullgardinen nästa vecka med en ljudlig klatsch och låter medelhavsvärmen strömma fritt genom våra fönster.

Slutet på april och början av maj, då gäller det att vara extra mycket på tårna; är det inte dags för den första alpjärnsparven i Göteborg?

Idag slog Roger Eskilsson och Lars Carlbrand till med en brun glada vid Lagmansholmen! Senast det sågs en brun glada i Göteborgsområdet var den 14 augusti 2014 vid Lexby i Partille. Historiskt, medräknat dagens fynd, har brun glada observerats 13 gånger i Göteborgsområdet.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!

The Gothenburg Award (tidigare Göteborgs Internationella Miljöpris) är ett internationellt pris som vill lyfta fram insatser för hållbar utveckling. Prissumman är på 1 miljon kronor och har delats ut sen år 2000. Årets pristagare är den chilenske arkitekten Alejandro Aravena.

Av pristagarna, har så att säga 24 män (årets pristagare inräknat), lyfts fram som pristagare, antingen enskilt eller delat priset, företrädesvis med en annan man.

Utifrån samma premisser som de manliga pristagarna har 7 kvinnor tilldelats priset. Dock har det endast vid två (2) tillfällen bland de sju (7) kvinnliga pristagarna där enbart kvinnor fått priset och det ägde rum år 2004, Joan Bavaria (USA) och Tessa Tennant (Storbritannien) samt år 2002 då Gro Harlem Brundtland tilldelades priset.

Pristagarna är citat: ”Pristagarna är viktiga förebilder som alla har gått från ord till handling.” (gothenburgaward.com/sv/)

Som sagt.
24-7.
7-24.
Nu alltså.

http://gothenburgaward.com/sv/

Bläddrar och läser i det senaste numret (2.2017) av den fina tidskriften Vår Fågelvärld. Omslaget visar en bild av en korp med utfällda vingar i snöoväder. Det är ett vackert och stämningsfullt omslag och fotografen heter Johan Lind och är medlem i Naturfotograferna.

Då slår det mig plötsligt, hur många kvinnliga naturfotografer har fått äran att pryda omslaget på Sveriges och kanske Skandinaviens bästa och mest inflytelserika fågeltidskrift sen starten 1946?