Västkustväder i dag. Det vill säga regn och blåst från vänster, från höger, bakifrån, framifrån, ovanifrån och underifrån.

Berglärkorna, på muddret i Torslandaviken, fyllde då och då sina hjärtan med ödslig sång som genast dunstade bort i ovädret. Det är en stark upplevelse att i novemberkuling och ösregn stå och lyssna på sjungande berglärkor.
Ni får ursäkta, men jag är synnerligen förtjust i berglärkan, varför jag bjussar på några bilder till som förhoppningsvis lyser upp det grå.

Regn och rusk! Trots det var berglärkorna som jag upptäckte i går kvar på mudderdammen i Torslandaviken. Dock var det i dag fyra individer och inte fem. Har tittat noga på mina bilder från gårdagen och det råder ingen tvekan om att då var det fem stycken.

Dessutom var de tre snösparvarna också kvar i området samt en ensam gransångare vid småbåtshamnen.

November. Månaden med de grå tinningarnas charm. I går doldes det charmfulla några timmar med sol, därefter kom det tillbaka med dis och ett stillsamt snöfall, höstens första.

På Brudarebacken stod Jan-Åke Noresson, tillsammans med Lars-Erik Löfgren, och såg kungen i antågande över Blå staden. ”Med djupa fjädrande vingslag- i aktiv flykt med omväxlande glidflykt, utan hjälp av den minsta vindpust”, så beskriver Jan-Åke kungsörnens vara i lufthavet, stiligt! Gårdagens fynd är det sjätte fyndet av kungsörn i år inom Göteborgsområdet.

För egen del stod jag i går och glodde på havet vid mudderdammen i Torslandaviken. Plötsligt högt över mig hörde jag fem berglärkor som sträckte in från havet, och en stund senare återupptäckte jag dem på golfbanan. Förhoppningsvis bestämmer sig gruppen för att övervintra i området.

Trevlig helg alla ekoskådare!

Det finns vackra och fridfulla senhöstdagar som man vädermässigt knappt kan beskriva. I går var en sådan dag när jag cyklade till Hyppeln och träffade vännen Roger Eskilsson.

Medan jag promenerade runt på Hyppeln och letade småfåglar spanade Roger över havet. Och framemot förmiddagen hittade han en svartnäbbad islom i full sommardräkt på en kilometers avstånd! Tyvärr missade jag den tjusiga lommen eftersom jag gick runt bland buskar och snår och återigen kunde konstatera att det var gärdsmygar överallt, eller ”Thomas i gärdet”, som den också kallas. Åtminstone hundra Thomas kunde vi räkna in under dagen.

Och sen vart det också en fin dag för gäss med bland annat spetsbergs- och prutgås. Däremot är gransångarna nu i betydligt sydligare trakter, inte en enda kunde vi hitta på ön.

Trevlig vecka alla ekoskådare!

Solig och småblåsig oktoberlördag. Promenerade som vanligt till Skeppstadsholmen och när jag stod och tittade på ett gäng stjärtmesar hörde jag kungsfiskarens välbekanta läte bakom min rygg. Hann nätt och jämnt få upp kameran men lyckades ändå få en bild när den blixtrade förbi på cirka 2-3 meters håll. Eftersom jag stod dold bakom några buskar såg den ”lille metaren” inte mig.

Sen vart det Torslandaviken runt och efter cirka 4 timmars promenad kunde jag räkna ihop sammanlagt 37 gärdsmygar och 62 stjärtmesar! Upplever att dessa två arter har varit ovanligt talrika i oktober.

Eftermiddagssolen glöder och den tidvis hårda västvinden river och sliter i träd och buskar. Hösten är ju förutom stormarnas tid även samlandets tidpunkt på året och en fågel, åtminstone på våra breddgrader, som är stark förknippad med en god och framsynt planhushållning är nötskrikan.

Nötskrikan är en synnerligen fåfäng varelse, det måste den vara med tanke på den prålighet och elegans den sköter både frisyr och dräkt.

Häromdagen satte jag i gång med årets fågelmatning i trädgården och genast var talgoxar, blåmesar, grönfinkar, bofinkar och en och annan järnsparv på plats, ja de var så ivriga att en blåmes landade på min rygg när jag stod framåtböjd som vore jag en pensionär som i maklig färd plockade upp hundbajs från gatan.
Hund håller jag inte, däremot katt och det är ju snudd på att svära i den ornitologiska kyrkan. Men jag älskar katter. Amen.

I morgon ska det tidvis blåsa upp emot 15 m/s från väst och nordväst. Den svartbrynade albatrossen sägs åter ha siktats vid Vestfold i Norge, så det kommer nog vara många förväntansfulla hjärtan i ”hidet” (vindskydd) vid Kråkudden på Hönö. Annars är det nu islommarnas tid, framförallt svartnäbbad islom. Det är en stark upplevelse att se en islom flyga över ett rytande och piskande hav om hösten.

I går kunde Öckerö kommun bokföra sin allra första och därmed Göteborgsområdets andra sibiriska järnsparv! Det var Björn Zachrisson som är ansvarig för ringmärkningen vid Sudda på Hönö, som tillsammans med bland annat Lennart Bogren, lyckades fånga och fick den stora äran att plocka den tjusiga fågeln ur nätmaskorna.

Efter flera veckor av ostlig vind kommer det i morgon sakta vrida över till sydlig eller sydvästlig vind och enligt prognosen förefaller den vindriktningen dröja kvar till åtminstone tisdag nästa vecka. Kommande helg utlovas sol och det behöver vi efter den senaste tidens gråvädersdagar.

Vad kan man då spana efter den närmaste tiden? Jo, såhär års kan man börja leta efter vattenpiplärka men framförallt bergtajgasångare! Det finns 4 godkända fynd på Västkusten och samtliga är från Halland och av dessa är 2 fynd från början av november.

Jösses vilken dag det blev av den här gråmulna oktobersöndagen! Förutom sibirisk gransångare vart det en hornuggla vid Torslandaviken, finns blott några få fynd av hornuggla i viken. Och till på köpet återupptäckte jag och Manne Strömbäck den sibiriska järnsparven som jag hittade häromdagen.

Såhär gick det till i dag. Efter jag stått och tittat en stund på den vackra hornugglan, som Magnus Persson tidigare hade larmat ut på GBG300, bestämde jag mig för att bege mig hemåt och Manne Strömbäck, som också var på plats, gjorde mig sällskap.

Så vi gick på stigen strax intill golfbanan och småpratade när en fågel plötsligt flög upp cirka 10 meter framför oss och försvann in i ett lågt träd som växte i det höga gräset. Vi smög försiktigt fram för att se efter men den flög genast i väg och landade bland några nässlor. Nu började jag känna puls eftersom jag hann uppfatta att den var lite ljus i färgtonen och jizz likt en järnsparv, varför jag föreslog för Manne att han skulle stanna kvar på stigen medan jag gick runt nässlorna.

Sagt och gjort så stötte jag fågeln som omedelbart flög upp och landade i toppen av en nyponbuske cirka 5 meter från Manne och då såg vi att det var den sibiriska järnsparven!

Overkligt är ordet!

Trevlig vecka alla ekoskådare!

Gråmulen söndag. Besökte även i dag Skeppstadsholmen under morgonen och hittade återigen en sibirisk gransångare i samma område som i fredags (eventuellt är det samma individ med tanke på den bistra väderleken).

Såhär vill jag beskriva fågeln: I det närmaste grå ovansida med olivgröna nyanser på vingarna. Undersidan ljus, närmast vit med en svag beigeaktig nyans över bröstet. Inga gula inslag alls på fågeln såvitt jag kan bedöma. Ögonbrynsstrecket är sandfärgat, närmast gråbeige. Svarta ben och mörk näbb. Lockade några gånger lite ljust och rakt visselpipaktigt – ”iihp”.

Gråvädersruskpåvästkustendag! Trots det promenerade jag i dag till Skeppstadsholmen och i en trädgård satt en enkelbeckasin och surade över den dystra väderleken.
Och på mudderdammens månlandskap i Torslandaviken tjoade och tjimmade ett 20-tal vinterhämplingar mellan Armstrongs och Aldrins fotspår i Stillhetens hav.

Nu till något helt annat. I går hittade jag en gransångare vid Skeppstadsholmen som jag bedömde till utseendet och lätet vara en sibirisk gransångare (gransångare av rasen tristis). Inom Göteborgsområdet är sibirisk gransångare en sällsynthet och det finns historiskt 5 godkända fynd inom det aktuella området. Tyvärr var obsen i går kortvarig och jag misslyckades dessutom med att få en bild som visar sångaren från sidan. I fält hann jag ändå uppfatta (fågeln var bara några meter från mig) att den hade en gråbrun ovansida med olivgröna nyanser på vingarna. Magen och bröstet var iögonfallande ljus, närmast vit. Några gula toner på fågeln kunde jag inte se. Fågeln lockade också några gånger, i mina öron vemodigt och liksom bortdöende ”iihhp”.

Sammanfattningsvis så känns det mesta bra för sibirisk gransångare förutom en sak och det är när jag tittar på bilderna i efterhand så tycker jag mig ana en gulaktig eller ljusbeige nyans över bröstet och litet på kinden.

Vad säger ni? Ögonbrynstrecket uppfattar jag på bilderna vara helt utan gulstick, närmast sandfärgat. Näbben och benen mörka, svarta.

Tajgasångaren från gårdagen återupptäcktes i dag i samma område vid Skeppstadsholmen. När det gäller den sibiriska järnsparven så har man letat även i dag men tyvärr inte återfunnit den. Vi får hålla tummarna att vi hittar en till så fler får chansen att se och uppleva den vackra och sällsynta sparven.

Vädermässigt kommer det vara mycket moln och tidvis regn i Göteborgsområdet den närmaste tiden. Dessutom blåser den ostliga och tidvis nordostliga vinden oförtrutet vilket innebär att vad som helst kan hända. Kanske är det dags för en isabellastenskvätta? Den är vad jag känner till aldrig sedd på Västkusten.

Trevlig helg alla ekoskådare!

Gråmulen förmiddagshimmel med regn i luften och svag ostlig vind. Promenerar till Skeppstadsholmen, där jag närapå genast upptäcker en tajgasångare som sällskapar med två gransångare. En stund senare, i samma pilträd som tajgasångaren, sitter plötsligt en kungsfiskare!

Efter sedvanlig rutt på holmen beslutar jag mig för att gå en liten sväng till Torslandaviken och vid buskmarkerna mellan Driving Rangen och Karholmsdammen hittar jag 5-6 stycken järnsparvar och ytterligare några gransångare.
Plötsligt i samma område flyger en fågel, som jag i all hast upplever som lite blek, upp från gräset. Tyvärr försvinner den in i en rishög, men trots att den sitter dold bland grenar och bråte och dessutom i skugga, tycker jag mig ändå uppfatta att den har ett gulaktigt ögonbrynsstreck varför jag tar några bilder. Därefter är den borta, liksom slukad av jorden.
Ojdå.
Vad göra?
Beslutar mig snabbt för att stå kvar på ”brottsplatsen” och vänta.
Så jag väntar.
Och väntar.
Efter en stund hör jag ett mycket ljust och salivfullt läte bakom min rygg och där sitter den, Göteborgsområdets allra första sibiriska järnsparv!