Dagsljuset tar sovmorgon allt oftare och skymningen faller blixtsnabbt. I går blev jag i alla fall bönhörd, nåja en liten stund, i min tröstlösa längtan efter ljus och värme. Det var en ladusvala som gav en strimma ljus, men ack så hjärtknipande ensam när den sökte efter insekter i hällregnet och den kompakta gråheten.

Ur grånaden hastade också en kungsfiskare, som vore den en ädelsten som lossnat från Helios gyllene hjälm, vid Skeppstadsholmen där svalan också höll till. I övrigt var landskapet bedrövligt tomt och öde, liksom igenbommat och satt på permanent sparlåga.

När det gäller Eko-Gbgjakten 2016 så får vi gratulera Ola Wennberg som i dag var först med att nå fram till 200 fågelarter i jakten! Alfågel blev dagens hjälte och till på köpet i Torslandviken där den är en sällsynt gäst.
Västkusten har nu också fått sin första sibiriska järnsparv någonsin! Under nyss lidna helg hittades en individ på Nordkoster i Bohuslän och den var kvar även i dag.

Trevlig vecka alla ekoskådare!

Azurmes, tajgablåstjärt och sibirisk järnsparv på Öland! Och dvärgsävsparv (ny art för Sverige) i Stockholms skärgård!

Grattis till alla er som sett dessa fåglar!

Som sagt det är många utropstecken just nu i vårt avlånga land när det gäller sällsynta fåglar och vad kan vi hoppas på under helgen? Ja, för egen del hoppas jag på (eftersom jag inte drar i väg på fågelkryss utanför Göteborgsområdet) att vi hittar exempelvis en sibirisk järnsparv här hemma på Västkusten och allra helst på Hisingen 🙂

Jag har pumpat däcken stenhårt på min cykel 🙂

Trevlig helg alla ekoskådare!

Nordostvinden fortsätter flåsa över landskapet och då och då accelererar den och sveper hurtfriskt genom lövträden som rasslar i skräckslagen frossa. Trots den bistra väderleken lyser gräsmattan i min trädgård grön. Till på köpet blommar ännu en av mina buddlejor, till glädje för en och annan humla och amiral, och till mig förstås.

I går, vid Myren (Sandbackarna) i Bohuslän, hände något ovanligt eftersom man hittade inte bara en utan två rosenstarar i en och samma starflock – en adult och en 1k! Enligt Artportalen har det bara inträffat fem gånger tidigare i Sverige att man påträffat två rosenstarar på en och samma gång.

Så här i de sociala mediernas tidsålder kan man också snabbt och enkelt träna på exempelvis den sibiriska järnsparvens lockläte. Häromdagen hittade man en ”sibjärn”på Rödkallen (Luleå) och ytterligare en i dag vid Eggegrund (Gästrikland).

På hemsidan xeno-canto får man (såvitt jag kan se) fritt dela och använda ljudinspelningarna så länge man anger källan som i det här fallet är Grant Fischer.

Himlen har varit låg och kallgrå i dag och den nordostliga vinden ohyggligt bister och tvär.
Tidigt i morse satt en ensam gransångare i trädgården och sjöng. Och i Torslandaviken träffade jag på en jorduggla vid mudderdammen och en kungsfiskare vid Syrhålakanalen.

Trevlig vecka alla ekoskådare!

När man säger ordet kungsörn lyssnar till och med människor som inte är särskilt intresserade av fåglar. Kungsörnen väcker generellt en nyfikenhet och uppriktig glädje, men tyvärr också känslor som närmast liknar förbittring och hat. Exakt hur många kungsörnar som dör varje år på grund av olaglig jakt är det nog ingen som riktigt vet.

Kungsörn finns framförallt i norra Sverige och på Gotland och det tar inte så lång tid när man besöker den lilla sagoön i Östersjön förrän man får syn på den ståtliga örnen, och det är inte alls överraskande eftersom kungsörnsbeståndet är det tätaste i landet.

Inom Göteborgsområdet har det hittills i år gjorts tre observationer av kungsörn under januari och februari. Förra året blev det totalt tre observationer under hela året. Den första kungsörnen som är rapporterad på Artportalen gällande Göteborgsområdet var den 12 september 1954 vid Axlemossen, Änggårdsbergen. Efter det noterades kungsörn sammanlagt endast cirka 10-15 gånger under hela 1960, 1970, 1980 och 1990-talet. Under 2000-talet är den årlig med i huvudsak några få observationer per år. Dock avviker 2002 och 2005 med 9 respektive 11 fynd.

Att få se en kungsörn inom Göteborgsområdet är sannerligen en märkvärdig händelse, men det är också på alla sätt en stor fågelupplevelse oavsett var man råka möta den vackra och sägenomspunna rovfågeln.

I går var det ormvråkens dag! Nu finns det ingen sådan dag (vad jag känner till), men det borde det finnas och det borde också finnas, i samband med en sådan dag, rejäla långbord där det serveras god mat och bubblande drycker, som är utplacerade på lämpliga platser i terrängen. Och mängder av ballonger och hemtrevliga vimplar i fyrfärgstryck!

Nåja. Den högsta noteringen är 658 ex inom Göteborgsområdet när det gäller ormvråk och det ägde rum vid Mölnlyckemotet (Råda, Härryda kommun) den 27 september 2007. Därefter är det 594 ex vid Obsberget (Västra begravningsplatsen, Göteborg) den 2 oktober 2016. Efter detta är det Brudarebacken där man för två år sen lyckades räkna in 512 ex den 14 oktober 2014. Och i går hamnade slutsumman på 470 ex, vilket är den tredje högsta från ”Backen”.

I dag är det molnfritt över Göteborgsområdet med hög och klar sikt, med andra ord inte helt perfekta väderförhållanden för att räkna sträckande rovfåglar. Varför då? Jo, det är det väldigt svårt att lokalisera och upptäcka rovfåglar som flyger högt upp mot en molnfri himmel, dessutom hjälper moln till att skapa fin termik när solen lyser.

Himlen har varit ljust oktoberblå i dag. När jag i gryningen promenerade till Skeppstadsholmen hörde jag höstens första rödvingetrast. Och så plötsligt i en trädgård ute på holmen, uppfattade jag ett bekant orosläte – en ringtrast! Så besynnerligt ovanlig och tillbakadragen ringtrasten är om hösten.

Även i dag noterades en tajgasångare i Göteborgsområdet och med tanke på denna fina ”tajgahöst” kanske någon undrar när den lilla sångaren historiskt sågs för första gången i Göteborg? Den allra första upptäcktes den 26 november 1978 på Hönö. Sen var den försvunnen ur årsböckerna tills den återigen noterades vid Biskopsgården på Hisingen den 15 november 1982. Därefter var tajgasångare som bortblåst under närmare 20 års tid. Men helt plötsligt, den 14 oktober 2001 på Rörö, lockade den återigen på uppmärksamhet. Alltsedan dess har den varit årlig med undantag för 2003, 2004, 2007 och 2009. Rekordåret var i fjol då totalt 10 ex sågs på olika lokaler under perioden 9 september till 31 oktober.

Hur många har då sammanlagt setts i år? Jo, hela 17 ex under perioden 12 september fram till dagens datum.
Summa summarum har det sen 1978 bokförts 57 tajgasångare inom Göteborgs rapportområde!

Trevlig vecka alla ekoskådare!

Besökte ön Hyppeln i dag tillsammans med vännen Roger Eskilsson. Det var inte ekoskådning men jag vill ändå förmedla en fin dag med mängder av fåglar i rörelse.

Bland annat hade vi 1250 havssulor och av dessa var endast 8 1k. Och så långt ögat kunde nå var det ängspiplärkor och vi kunde räkna in åtminstone 5500 ex! Bland dessa, rakt över våra huvuden, en rödstrupig piplärka!
Dessutom en lappsparv och ett 15-tal forsärlor samt en bivråk (1k). Bivråken var det 4e fyndet någonsin i Bohuslän under oktober månad enligt Artportalen.

Sist men inte minst, en trolig pungmes flög helt nära över oss, tyvärr hörde vi den bara en gång och medan undertecknad eftersökte den spanade Roger efter den svartbrynade albatrossen som hade seglat förbi Klädesholmen. Dessvärre kom trossen aldrig, men det kommer fler chanser.

I morgon ska det bli svag ostlig vind och litet regn på förmiddagen, bra tid att spana efter större piplärka och kungsfågelsångare.

Höstfärgerna blossar, och molnen som har varit snabba som vinthundar under ett par dagar, håller nu på att transformeras till fridsamma Sankt bernhardshundar.

Besökte Göteborgs fiskhamn under eftermiddagen i dag, och under tiden som jag glodde på några osnutna hamnkråkor, dök en knubbsäl plötsligt upp alldeles vid kajkanten där jag stod!

Och den gåtfulla albatrossen har gäckat skådare och nu vete katten var den håller hus. Men det kommer fler chanser, misströsta icke utan omfamna istället den generösa värme och soliga frid som kommer genomströmma västkusten denna första oktoberhelg.

Trevlig helg alla ekoskådare!

Som vid ett trollslag är november här med en orubbligt grå himmel och vindbyar från alla väderstreck och ett ihärdigt regn som driver bort allt levande från gator och torg.

Vi får hoppas att årshjulet inte har förlorat oktober ur minnet eftersom det är en månad som de allra flesta fågelskådare har en alldeles särskild längtan till. Ni minns säkert i mitten av oktober förra året när Ola Wennberg hittade en rosenstare (1k) i Torslandaviken! Det händer alltid något speciellt i oktober!

När det gäller Eko-Gbgjakten 2016 så har vi nu tillsammans lyckats se 228 fågelarter! Och just en rosenstare såg Hans Zachrisson i mitten av den här månaden vid Klåva på Hönö. Vilka arter saknar vi och som vi dessutom har en rimlig chans på under de 3 månader som är kvar på tävlingen?

Här en liten lista:

Grålira, svartnäbbad islom, brednäbbad simsnäppa, rödspov (isländsk), kungsörn, vitvingad trut, svarthuvad mås, vattenpiplärka, hökuggla, pärluggla, jaktfalk, härfågel, kungsfågelsångare, svartpannad törnskata, dvärgsparv, tallbit, större korsnäbb, kaspisk trut, medelhavstrut, fjällabb, bredstjärtad labb, alkekung, klykstjärtad stormsvala och snösiska.

Och några till…

Lycka till alla ekoskådare!

Denna blåsiga septemberdag var himlen full av trasiga moln med ockragula och grålila kanter. Och i trädgården satt en ekorre på svaj i mitt päronträd och för ett kort ögonblick inbillade jag mig att den lilla orren var ute till sjöss i en vilt gungande träbåt.

Som bekant kan ekorrens namn härledas till det latinska ”sciurus” som betyder ”skugga” och ”svans”, men det finns också ett annat namn som är från medeltiden då ekorren gavs namnet ”ikorn” som är onomatopoetiskt eftersom den har just ett sådant smackljud. Med en smula språklig fantasi i alla fall.

Fantasi och en stigande upprymdhet hade nog de tappra som stod vid Kråkudden på Hönö i dag och väntade på albatrossen som flög söderut förbi Grosshamn i Bohuslän. Men icke, men vi håller tummarna att den kommer i morgon!
Nu till något helt annat. Säkerligen har ingen missat att det är hökugglor lite varstans i vårt södra rike. På Gräsö i Uppland sträckte det häromdagen, under några timmar, sammanlagt 12 hökugglor mot söder!

I går upptäckte Stefan Svanberg Göteborgsområdets 4e fynd av vitgumpad buskskvätta! Ganlet i Önnered var platsen där skvättan höll till.

Härligt!

Första fyndet inom Göteborgsområdet ägde rum den 24 oktober 2004 vid Brudarebacken. Och två år senare var det dags igen när en vitgump den 1 oktober 2006 besökte Kärrsviken på Rörö. Som bekant påträffades en vitgumpad buskskvätta tidigare i år, närmare bestämt den 2 juni i Torslandaviken.

Och inflödet av tajgasångare fortsätter!