Hemmalokal. Mer behöver egentligen inte sägas. Kanske vi kan lägga till att det är något speciellt att besöka en plats som man själv valt att kalla hemmalokal.

En hemmalokal, i fågelsammanhang vill säga, erbjuder alltid ljusglimtar, ja även när vädret är mörkt och bedrövligt. Som igår när en sandlöpare plötsligt befann sig på mudderdammen i Torslandaviken. Mötet blev kort, ungefär 15 minuter sen drog den vidare i ett huj. Sandlöparen, långdistanslöparen som även är snabb på korta sträckor. På sand vill säga. Inte på makadam.

Igår fick jag alltså återigen se en sandlöpare på min hemmalokal, Torslandaviken. Det var 16 år sen sist och förhoppningsvis skall det inte dröja till år 2039 tills vi ses igen i viken.

Inom Göteborgs rapportområde är sandlöparen en ytterskärgårdsart. Sällan sedd under våren medan höstårsmedianen under 2000-talet är cirka 50 individer. Vissa år lägre, andra år litet högre, något år det dubbla antalet.

Det historiskt högsta antalet sandlöpare, inom aktuellt rapportområde, ägde rum i fjol den 13 september, vid Kråkudden på Hönö, när några skådare räknade ihop dagssumman till 72 sandlöpare. Sådant är också ljusglimtar för dem som valt att kalla Kråkudden för sin hemmalokal.

Sandlöpare (1K) tillsammans med fem kärrsnäppor, mudderdammen, Torslandaviken den 19 september 2023.

Den 1 juli 1987 ägde ett historiskt ögonblick rum. Då föddes Mirjam. Fast hon heter inte så. Men jag väljer att kalla henne det eftersom Mirjam har namnsdag den 1 juli.

Mirjam är 36 år. Det är ingen ålder om man av en händelse är en havssköldpadda, en islandsmussla eller ett svampmycel i en fjärran urskog. Om man däremot är en kungsörn är trettiosex år en alldeles märkvärdig ålder, smått ofattbart.

Mirjam bor i Fyledalen som ligger i Skåne. Hennes hem är urgammalt, 15 000 år. Antikt även för en islandsmussla som kan bli 400 år eller så.

Den gångna helgen, fredag morgon till söndag kväll, var jag i Skåne i egenskap av kursledare tillsammans med ett 25-tal goa och glada medlemmar från Göteborgs ornitologiska förening.

Vi fick se svartpannad törnskata vid Hjularöds våtmark (Eslövs kommun). På ”klappavstånd” (betyder i översättning ungefär som vore en fågel en häst som man kan klia på ryggen) som det heter på fågelspråket.

På Falsterbohalvön såg vi bland annat urtjusiga bivråkar (adulter) och en brun glada (1K). Tyvärr såg vi inget kärr (sådant sysslar Naturvårdsverket med) däremot en himla massa kärrsnäppor (mestadels 1K). En och annan myrsnäppa (1K), småsnäppa (1K) och spovsnäppa (1K) kikade vi också på.

Under söndagen åkte vi förbi västra hamnen i Trelleborg och där räknade vi på en aromatisk och välkryddad strand bland annat 523 kärrsnäppor, 9 spovsnäppor, en roskarl och en kustsnäppa.

Vid lunchtid under söndagen anlände vi med vår abonnerade buss till Fyledalen och vi hann nätt och jämnt ut ur bussen innan vi hittade en örn som satt i en trädtopp på ungefär en kilometers avstånd.

Örnen satt lite halvt dold och en ivrig debatt uppstod om det var en kungsörn eller havsörn, den var ju så iögonfallande ljus på magen och bröstet. Då plötsligt landade en annan örn alldeles intill den ljusa örnen och allt föll på plats.

Mirjam heter inte Mirjam. Hon heter något annat. Men hon är Europas äldsta kända kungsörn och är född den 1 juli 1987.

Bifogad mobilkamerabild, fotograferad genom tubkikare. Närmast i bild är kungsörnen Mirjam, 36 år, som inte heter Mirjam. Den andra kungsörnen på bilden är hennes make, ålder okänd. Uppmärksamma att lokalen är publik, på Artportalen, annars hade jag inte publicerat bilden.

Fyledalen, Skåne, den 27 augusti 2023.

Större dagsvärmare på blixtvisit igår. Kom tillbaka idag, fjärilsbuskarna lockade.

Det är 4e fyndet i min trädgård.

Tidigare fynd ägde rum den 12 augusti 2018 samt en annan individ som sågs från och till en månad under perioden den 22 augusti till den 23 september 2018. Sen dröjde några år innan en ny individ kom på besök den 22 augusti 2021.

Augusti och prunkande buddlejor är bra kombination.

Större dagsvärmare, Sandvik, Hisingen, den 15 augusti 2023.

Det höstlika vädret som har besökt oss några dagar är som bortblåst. Åtminstone tillfälligt, lågtryck och regnskurar förutspås redan under eftermiddagen idag. Däremot spås kommande helgväder bli soligt och vindsvagt. Sen förväntas busvädret tillbaka nästa vecka.

Men just nu råder det fridfull sommarmorgon i Torslandaviken. Jag står vid Vadehavet (mudderdammen) och tittar på några kärrsnäppor och tänker samtidigt på sandsnäppan som jag hittade här för några dagar sen. Tänker att jag nu vill berätta om vad som hände, föreställer mig att ni är nyfikna på händelseförloppet.

Under söndagskvällen den 2 juli föreslog jag för min fru att vi skulle gå en promenad till Torslandaviken. En regnskur hade nyss passerat och solen skymtade bakom uppsprickande molntäcken i väster. Under promenaden hade vi fullt sjå att hålla balansen mot de kraftiga vindbyar som mötte oss längs vägen.

När vi kom fram till Vadehavet så var ett stort antal fåglar på plats, främst kärrsnäppor. Efter en stund fick jag syn på en liten vadare, avståndet till fågeln var för långt för min handkikare och för min systemkamera, men småsnäppa kändes som en rimlig bestämning. Jag blev glad och på samma gång förvånad eftersom småsnäppa är en ovanlig gäst under juli månads första hälft inom Göteborgsområdet. Jag informerade (larmade som det heter) observationen på BAND, tänkte att någon kanske ville se en småsnäppa så här tidigt på vadarsäsongen.

Någon tubskådare är jag inte längre, åratal sen jag släpade runt på en bångstyrig metallkluns på axeln. Så någon större optisk hjälp när jag tittade på småsnäppan hade jag alltså inte. Och min fru hade redan lämnat platsen och promenerade runt på egen hand i området.

Det höstlika vädret trängde på och jag började frysa och just när jag skulle gå lyfte ett gäng kärrsnäppor och småsnäppan hängde på, plötsligt var de ganska nära. Tog några bilder och kände mig genast förbryllad över småsnäppans bleka och färglösa utseende. Men vad fasen, är det inte en småsnäppa, nog en individuell variation, tänkte jag. Ja, just det, jag ramlade rakt ned i ”småsnäppediket” och lyckades inte ta mig upp.

Senare under kvällen när jag rapporterade observationen på Artportalen och publicerade några bilder till fyndet så reagerade jag igen på det avvikande utseendet. En blek och färglös småsnäppa, individuell variation, tänkte jag och gick och la mig för att sova.

Då hände något oväntat. Ett sms från skådarvännen Mikael Molin. Han befann sig i Italien och hade sett bilderna på Artportalen och undrade om jag var säker på att det var en småsnäppa. Den ser ju inte särskilt röd ut och har inget tydligt V på ryggen, skrev han i meddelandet. Jag svarade Mikael och frågade vilken art han tänkte på.

Inget svar från Mikael.

Fjärilarna i magen började röra på sig. Skrev tillbaka till Mikael och frågade om det var sandsnäppa han tänkte på.

Inget svar från Mikael.

Somnade den natten med förvirrade fjärilar i magen. När jag vaknade under morgonen den 3 juli letade jag som en galenpanna efter tubkikaren och fann den så småningom i ett mörkt hörn i redskapsskjulet. Tog mig raskt till Vadehavet och det blåste närapå storm och regnskurarna avlöste varandra i tätt följd. Men hoppet om att snäppan skulle vara kvar var stark, hade ju tubkikare med mig så vad kan gå fel, tänkte jag.

Efter någon timme lyckades jag hitta den lilla snäppan, halvt dold bakom några stenar centralt i Vadehavet. Ringde Ola Wennberg och han berättade att han sett bilderna på Artportalen under morgonen och frågade om han fick skriva en bildkommentar, den ser ju spännande ut, avslutade han. Strax efter samtalet med Ola dök plötsligt en brun kärrhökshane upp och det blev ett rejält uppflog i Vadehavet.

Letade några timmar efter uppfloget, andra skådare anlände och hjälpte till. Men snäppan var borta och återfanns aldrig mer.

Avslutningsvis. Vill gärna tacka Mikael Molin, Ola Wennberg, Daniel Pettersson, Ivan Sjögren med flera som alla på olika sätt hjälpt till vid bestämningen. Vill också tacka Niklas Aronsson som förmedlade mina originalbilder på snäppan till Magnus Hellström och Killian Mullarney, deras professionella expertutlåtanden om att det är en adult sandsnäppa är helt avgörande. Tack Magnus och Killian!

Om fyndet blir godkänt är det 2a fyndet i Sverige. Det första ägde rum på Öland, vid Norrvik den 22 augusti 2003.

Sandsnäppa är en Nordamerikansk art. Sällsynt gäst i Europa.

Adult sandsnäppa, Vadehavet (mudderdammen), Torslandaviken, den 2 juli 2023.

Sandsnäppan står till vänster, längst fram i bild. De andra vadarna är nordliga kärrsnäppor i adult sommardräkt.

Sol med lätta molnslöjor, svag vind från sydväst. Besöker Galterö som ligger i Göteborgs södra skärgård. Hinner nätt och jämt kliva iland förrän jag får syn på en flock kanadagäss som håller till i viken strax sydväst om Galterö huvud som är den nordligaste udden på ön.

Litet dold bland de mörka kanadagässen, glimrar en liten ljusgrå gås, en stripgås, en art som ursprungligen kommer från Centralasien. Enligt Artportalen är det första fyndet på Galterö.

Adult stripgås och kanadagäss, Galterö, den 24 juni 2023.

Omärkt, det vill säga inga ringar runt benen eller annan märkning på fågeln.

En knölsvansunge paddlar runt i ett vattenfyllt dike vid Karholmsdammen. Föräldrarna håller uppsikt och väser om man kommer för nära.

Det torra och heta vädret fortsätter. Fågelsången har mojnat på grund av försörjningsplikter. Regn förväntas inte de närmaste tio dagarna. Det börjar mer och mer påminna om våren och sommaren 2018.

Knölsvanar med en årsunge, Torslandaviken den 12 juni 2023.

Strax nordost om Runes fågeltorn i Torslandaviken ligger en sluttning som är vänd mot söder. På sluttningen växer det rikligt med tjärblomster.

Besökte platsen i dag i förhoppning om att träffa på årets första klöverblåvinge. Det gick bra men dagens stora överraskning var en svävflugedagsvärmare. I området befann sig också humledagsvärmare så det var ett utmärkt träningstillfälle för artbestämning.

Svävflugedagsvärmare är rödlistad inom kategorin NT, nära hotad.

Under kvällen när jag och min fru arbetade i trädgården inträffade en ovanlig fågelhändelse. Redan på avstånd hörde jag ett välbekant lockläte, en biätare var i antågande. Men hur jag än letade hittade jag den inte förrän den passerade strax norr om mitt hus. En händelse att minnas när blomstermånaden är som vackrast.

Svävflugedagsvärmare och tjärblomster, Torslandaviken, den 21 maj 2023.

Svävflugedagsvärmare och tjärblomster, Torslandaviken, den 21 maj 2023.

Humledagsvärmare och tjärblomster, Torslandaviken, den 21 maj 2023.

En hane klöverblåvinge och tjärblomster, Torslandaviken, den 21 maj 2023.

Växlande molnighet, tillfälliga regnskurar, något uppklarnade mot kvällen, svaga vindar från sydväst och 8 plusgrader.

Vid halv tolv tiden hittade en skådare en härfågel på Gamla flygfältet, närmare bestämt vid grushögarna på modellflygets start- och landningsbana. Den återupptäcktes en halvtimme senare vid 12-tiden av en annan skådare, cirka 1 kilometer sydväst om Gamla flygfältet, på Torslanda golfbana. Sen var den försvunnen fram tills jag hittade den på golfbanan vid halv fem tiden. Den höll till vid stora dammen vid Lyse och var kvar i området kring dammen hela kvällen och åt företrädesvis daggmask.

Härfågel har aldrig tidigare varit sedd i Torslandvikenområdet.

Härfågel, Torslanda golfbana, Torslandaviken, den 25 april 2023.

Härfågel, Torslanda golfbana, Torslandaviken den 25 april 2023. Man ser härfågeln på gräsmattan strax till höger om kanadagåsen.

På bilden ser man härfågeln strax till vänster om skottkärran. I det här området födosökte den och åt framförallt daggmask under i stort sett hela kvällen.

Regnskurar under morgonen och förmiddagen. Växlande molnighet under eftermiddagen och vindstilla och sol under kvällen.

Vitsippan blommar och björkens löv är stora som musöron, en liknelse som hjälper oss att komma ihåg att nu är den bästa tiden för tjäderspel. Tjäder har inte setts i Torslandaviken.

Anteckningarna berättar idag bland annat om 223 sträckande storspovar (rekord för viken), 23 stjärtänder och en blå kärrhökshane. Det rastade åtminstone 17 skedänder och cirka 80-100 krickor. Lövsångaren och svalorna har anlänt.

Och vid västra renovadeponin sjöng en gulsparv, numera en sällsynt häckfågel i Torslandaviken.

Skedänder, sammanlagt 12 hannar och 4 honor på bilden. Även krickor, fisk- och skrattmåsar på bilden. Vadarstranden, Torslandaviken den 23 april 2023.

Småspov, Västra renovadeponin, Torslandaviken, den 23 april 2023.

Innan himlen klarnade var det ett grått aprillandskap. Gråheten fick dessutom hjälp av en hård sydlig vind som svepte in gråtrista regnskurar över Torslandaviken. Först under eftermiddagen klarnade himlen och sälgens videkissar lyste återigen som färgade guldkorn.

Trots busvädret under morgonen och förmiddagen summerades sammanlagt 95 storspovar i nordlig färdriktning. Dessutom sträckte nio bruna kärrhökar. Åtta skedänder drog omkring i Karholmsdammen medan en pilgrimsfalk hastade över Vadehavet.

Järnsparvarna sjöng ur slånbuskarna.

Vy över Karholmsdammen från Fågeltornskullen, Torslandaviken, den 11 april 2023.

Storspovar, Torslandaviken, den 11 april 2023.

Skedänder, Torslandaviken, den 11 april 2023.

Makrillmoln och slöjmoln samsas på en blekblå himmel över Torslandaviken. Sibirisk vind under morgonen, vridande till sydväst och ökande under eftermiddagen. Vårvärmen alltjämt ungefär tio grader.

Tio berglärkor på golfbanan. Undrar om nästa generation fågelskådare kommer uppleva berglärkan som ännu bara är hotad och rödlistad som VU-sårbar. Lappsparven befinner sig inom samma kategori.

För egen del har jag inte sett någon lappsparv på 9 år i Torslandaviken. Lappsparven har fått en särskild nimbus kring sitt väsen, har blivit en hemlighetsfull raritet.

Lappsparv ses inte årligen i viken, alltid fåtalig, enstaka individer. Högsta antalet är 10 ex enligt Artportalen, de sågs den 21 april 2002 på mudderdammen, numera det så kallade Vadehavet.

Berglärkor, Torslanda golfbana, den 10 april 2023. Man ser 9 ex på bilden. I bakgrunden ser man några hus i Lyse.

Berglärka, Torslanda golfbana, den 10 april 2023.

Berglärkor, Torslanda golfbana, den 10 april 2023. Man ser 10 ex på bilden.

Ungefär 10 plusgrader. Tunna cirrusmoln och enstaka stackmoln mildrar den varma aprilsolen något. Måttliga ostliga vindar, vridande mot sydväst under eftermiddagen.

Kampen mellan vår och vinter förefaller vara över för den här gången. Men plötslig snöyra och köldgrader tillhör ju vår eviga misstro mot aprilvåren.

Det var rörelse på fiskmås och skrattmås i Torslandaviken idag. Summerade, med stöd av fotografier i efterhand, cirka 1000 skrattmåsar och cirka 1200 fiskmåsar som sträckte mot nordost. Största flocken, blandat med fiskmås, skrattmås och en och annan nordsjösilltrut och gråtrut, innehöll cirka 1000 individer.

Gudskelov ger kameran hobbyornitologen både tröst och evidens när man inte riktigt hänger med i svängarna.

En varfågel spejade från Fågeltornskullen. Och lite varstans lyser tussilagon.

Blandflock av skrattmåsar och fiskmåsar, Torslandaviken den 9 april 2023.

Blandflock av skrattmåsar och fiskmåsar, Torslandaviken den 9 april 2023.

Varfågel, Fågeltornskullen, Torslandaviken, den 9 april 2023.