Växlande molnighet och sol.
Svaga nordostliga vindar.
-3°C

Idag har kölden tagit ett fast grepp om landskapet. Frosten blänker och skimrar när jag promenerar till Torslandaviken.

Gäss och svanar flyger söderut i det fina gryningsljuset och vid mudderdammen letar en sädesärla efter mat. Tre sånglärkor och fem ängspiplärkor sällskapar. Plötsligt ett välbekant läte från en stenhög – en berglärka! Och en till! Berglärkan är en ljuvlig varelse som alltid förefaller vara helt opåverkad av bitande och isande kyla.

Och sen såg och hörde jag en piplärka i mudderdammen som stämde bra med vattenpiplärka och lyckligtvis återupptäcktes den senare av en annan skådare som dessutom lyckades få bättre bilder än mina. Se länk – http://www.artportalen.se/Image/1484417

Fyndet är blott det andra i Torslandaviken och till det tidigare och enda fyndet i området får vi leta oss tillbaka till den 7 februari 2004 då det sågs hela 5 vattenpiplärkor vid samma tillfälle!

Berglärka

Sädesärla

Vattenpiplärka

Växlande molnighet och periodvis regn.
Tidvis frisk sydvästlig vind.
+10°C

Besöker återigen området nära Kronhuset och Kronhusbodarna i centrala Göteborg. Trots att jag sett åtskilliga svarta rödstjärtar i mitt liv så är varje möte med dem en stund man längtar tillbaka till. Att dessutom träffa på såhär sällskapliga och tämligen orädda individer är inte så vanligt.

Hanen

Den honfärgade (fotograferad den 12 november)

Mulet och tidvis uppsprickande.
Frisk sydvästlig vind.
+10°C

Vid Övre Spannmålsgatan 4-6 och Nedre Kvarnbergsgatan 12-22 (strax intill Kronhuset och Kronhusbodarna i centrala Göteborg) ligger en öppen och ljus plats. I området finns bland annat en vacker stentrappa, en byggnadsställning och en inhägnad lekplats för barn. Och ett berg. Nåja. Ett litet berg med graffiti på.

Idag stod jag (och en annan skådare) en stund på eftermiddagen vid stentrappan och helt nära, kanske tre meter, födosökte en honfärgad svart rödstjärt. Efter ett tag dök också en hane upp och under cirka en timmes tid uppehöll de sig i området. Insekter och annat smått och gott hittade de hela tiden.

På hemväg från arbetet kliver jag som vanligt av bussen vid Amhults resecentrum och tar min vanliga promenadrutt hem till Sandvik. Vid pumphuset intill Gamla flygfältet har man påbörjat en fågelmatning! Och på mudderdammen är de tre bläsgässen och de sex spetsbergsgässen kvar.

Disigt och mulet.
Måttlig sydvästlig vind.
+10°C

Tar litet sovmorgon. När jag brygger kaffe hör jag samtidigt genom det öppna köksfönstret ett 20-tal sidensvansar. Deras pinglande dröjer sig kvar i luften långt efter de försvunnit utom synhåll.

Några steglitsor födosöker i trädgården. Man ska inte vara alltför pedantisk med trädgårdssyslorna, tistlar och kardborrar får växa lite hur de vill eftersom det är viktig mat för den exotiskt färgade steglitsan. Numera är steglits närapå vanlig i våra trakter. Det är extra roligt att ha dem i trädgården alldeles intill huset.

När jag så äntligen tar mig ut möter jag en grå och disig novembermorgon. Men det är milt så vantarna åker tillbaka i ryggsäcken. Efter cirka 10 minuters promenad är jag framme vid Torslandaviken. Några ängspiplärkor drar rastlöst omkring på mudderdammen medan en skärpiplärka födosöker bland stenarna utmed strandlinjen.

Jag tittar ut över det bleka landskapet och ser ett litet gåshuvud med vit bläs som sticker upp från gräset på mudderdammen, och där ett huvud till och ytterligare ett – tre bläsgäss!

Bläsgås är en sällsynt besökare i Torslandaviken. I artportalen finns blott ett 10-tal fynd rapporterade sen tidigare. Första fyndet gjordes den 1 januari 1993.

Mulet, disigt och tidvis regn.
Sydlig vind.
+7°C

Så kom då regnet. Mjukt och stilla. Den här novemberdagen faller mörkret tidigt och i det svaga ljuset letar en sädesärla mat vid Skeppstadsholmen. Vid den här tidpunkten på året borde den vara någonstans i Sydeuropa på väg till norra Afrika för att övervintra. Men sädesärlor är tåliga mot kyla så blir senhösten och vintern mild och snöfattig kanske den har en chans att överleva.

Höstens första sidensvansar flyger över huset, en rejäl flock på åtminstone hundra fåglar!

Mulet.
Måttliga sydvästliga vindar.
+12°C

På väg hem från arbetet kliver jag som vanligt av bussen vid Amhults resecentrum för att promenera sista biten hem till Sandvik. Människan är ju som bekant ett vanedjur så det blir nästan alltid samma rutt som börjar med Gamla flygfältet och därefter Karholmen och Torslanda golfbana, Småbåtshamnen och Skeppstadsholmen och sen är jag närapå hemma.

Vid golfbanan flaxar en spillkråka mellan de höga nätstolparna. Ödsligt vackert ljuder den ståtliga hackspettens läte mot den milda novemberskymningen.

Mulet och stundom disigt.
Svag till måttlig sydvästlig vind
+10°C

En grådyster första november. Promenerar utmed havet här hemma i Sandvik och i en nyponbuske, alldeles intill vattnet, sitter en ekorre och äter de röda frukterna. När den får syn på mig fryser den till mitt i en rörelse och ett par mörka men vänliga ögon letar sig ut från de taggiga grenarna.

Vid Krossholmen letar fyra skärpiplärkor mat i tångruskorna. Och i ett buskage brådskar en hane svarthätta tillsammans med en gransångare.

Mulet men tidvis uppsprickande och sol.
Måttlig sydvästlig vind
+8°C

Vaknar tidigt eftersom en av våra rödhakar är på sånghumör. Alltid en overklig upplevelse att höra rödhaken sjunga såhär års.

Promenerar till Skeppstadsholmen och där tillsammans med några kungsfåglar upptäcker jag återigen en tajgasångare! Inledningsvis slår dock tanken rot om det eventuellt kan vara en bergtajgasångare. En stund senare läggs dock misstanken åt sidan – det är en tajgasångare!

Fyndplatsen, Skeppstadsvägen 28.

Mest mulet.
Svaga sydostliga vindar.
+7°C

De fåglar som jag främst förknippar med slutet av oktober är mindre korsnäbb och storskrake. I dag hinner jag nätt och jämnt ur huset förrän en grupp korsnäbbar flyger förbi, och vid Skeppstadsviken fiskar åtta storskrakar tillsammans.

När jag promenerar vidare mot Torslandaviken så möter jag en blå kärrhök i det svaga gryningsljuset. Kanske har den övernattat någonstans i viken.

Vid mudderdammen, som numera är en plats för bullrande maskiner som arbetar med att iordningställa ett vadehav, hör jag plötsligt ett hopkrympt läte med en viss klarhet i rösten. Jag skyndar på stegen och kliver upp på en berghäll och lyssnar spänt. Och under någon sekund eller två ser jag plötsligt i ett buskage ett nyfiket fågelansikte. Sen är det borta.

Lyckligtvis, en stund senare, hör och ser jag den bättre och mina misstankar bekräftas – en tajgasångare! Sångaren är en sällsynt gäst och den häckar bland annat i Ryssland ända bort till Kina.

Det här fyndet är det andra i Torslandaviken. Första gången arten sågs i viken var den 6 oktober 2013. När det gäller fenologin (enligt artportalen) inom Göteborgsområdet så finns det två äldre observationer av tajgasångare som är senare på året och det var på Hönö den 26 november 1978 samt Biskopsgården den 15 november 1982.

Bakom det röda huset höll den till.

Själva fyndplatsen, buskaget intill stenhällen.

Sol och svaga vindar.
+12°C

Torslandaviken ligger blank och höstvacker. Skäggmesen tillhör en av de trofasta fåglarna i viken, numera ser man den året om i vassbältena. Och på Arendalsudden står en storspov som olyckligtvis har brutit vänster ben. Det är svårt att förstå smärtan, de kroppsliga påfrestningar det måste innebära för fågeln.

Växlande molnighet och sol.
Svag vind.
+9°C

Det blir mörkare för var dag. Långsamt och motvilligt ställer man om sig mot november. Förra hösten och vintern var eländig med regn och åter regn. Kanske väntar ännu en blöt och grön vinter. Någon riktig köldknäpp har vi inte haft ännu. Trots det brinner lövfacklorna intensivt. Undran och förundran inför ett höstlöv är tidlös.

Idag kom vi igång med årets fågelmatning i trädgården. Nötter, talgbollar, äpplen, solrosfrön och hampafrön i mängder. Och genast, från alla håll och kanter, kom pilfinkar, grönfinkar, talgoxar, blåmesar och koltrastar.

Och kråkor och skator förstås. Men de ska också ha mat. Det räcker åt alla.

En talgoxe inspekterade en av halloweenpumporna vi gjorde häromdagen. Och rödhaken, en av mina favoritfåglar, kikade nyfiket fram nedanför köksfönstret.

Frisk tidvis hård västlig vind.
Periodvis regnskurar.
+10°C

Såg en höstregnbåge idag vid Torslandaviken. Den lyste upp en annars gråtrist och råkall oktobermorgon. Gudskelov klarnade det upp framemot lunch och det blev vackert väder resten av dagen.

Några råkor födosökte på muddret samtidigt som en grupp sånglärkor och ängspiplärkor flög rastlöst fram och tillbaka över landskapet. Och ett drömlikt moln tornade upp sig som vore det en teckning i svartkrita av Carl Fredrik Hill.

Nåja. Så vart det vintertid igen. Eller så kallad normaltid. Tid som är normal med andra ord.