Sol.
Vintrig östlig vind.
+7°C

Forsärlorna vid Mölnlycke fabriker gnistrar som smycken intill gråstenarna. I skogen vid fabrikerna avslöjar blåmes kattugglan på dagkvist.

Aspens bruna, gråludna hängen blommar redan.
Snö på väg i slutet av veckan.

Gråväder.
Regn och dis.
+8°C

Vårdagjämning och solförmörkelse. På Svalbard och Färöarna ses förmörkelsen bäst. Hos oss tillbakadragen, försynt.

Nu i skymningen sjunger koltrasten medan grågul frostmätare (se bild) vilar på vårt hus. I går fladdrade brun flickfjäril, nässelfjäril och årets första citronfjäril i trädgården.

Färglös himmel.
+9°C

Buren av en svag vind kretsar en röd glada över min arbetsplats i Mölnlycke. I början av detta sekel var röd glada en sällsam händelse i Göteborgstrakten. Nuförtiden ser man den lite då och då under året, företrädesvis under mars månad.

Vid Mölnlycke fabriker har nu forsärlan anlänt. Strömstaren uppskattar inte det nya sällskapet. Alldeles för prålig och kolerisk för en som trivs i svartbrunt och prästkrage.

Växlande molnighet.
Svag sydostlig vind.
+5°C

Denna vårvinter luktar inte jord och smältvatten. Inte rimfrost, koboltblå skuggor och skare hård som cement. Nej, denna vårvinter har sina egna färger och dofter. Vintern har varit mild, hav och land fritt från is och snö. Då blir det litet si och så med årstiden, blek och doftlös som en urvattnad akvarellmålning.

Häromkvällen hörde jag räven ropa bortåt Torslandaviken. Mer ödslig och på samma gång gnällig kärleksklagan går knappast att finna. Den ger mig i alla fall kalla kårar längs ryggraden.

I lördags såg jag årets första humlor i trädgården. Krokus stod på menyn.
Och trädgårdssäsongen är här.
Äntligen!

Han älskade moln. Luke Howard. Engelsmannen och amatörforskaren som under 1800-talet gav namn åt skyarna: cirrus, stratus, cumulus och nimbus. Vi har alla ett förhållande till molnen. Den grekiske författaren Aristofanes menade att från molnen har vi fått vår intelligens och vårt förnuft. Förmodligen fick varken Luke Howard eller Aristofanes uppleva molnen från ovan.

Att för några ögonblick omslutas av molnen för att i nästa stund ha dem under våra fötter är en svindlande och fantastisk upplevelse. Flygplanet manifesterar sannerligen drömtillståndet med verkligheten. När vi sitter där i flygplanet kan vi se människans avtryck på jordytan. Oändliga vidder jordbruk som med bruna, gröna och gula rutmönster breder ut sig över landskapet. Enorma städer med häpnadsväckande och sinnrika arkitektoniska lösningar.
Och så vatten.

Vatten.
Vår blå planet.
Vårt hem.

Tyvärr är det så att varje dag förstörs värdefulla natur- och kulturområden på vår blå planet. Människans medverkan till att detta sker råder det ingen tvekan om. Skövlingen av världens regnskogar är ett av många tragiska händelseförlopp som vi kan klandras och hållas djupt ansvariga för.

Jorden håller också på att värmas upp. Hur mycket av klimatförändringarna som har åstadkommits av mänsklig aktivitet och hur mycket som kan förklaras genom naturlig variation är en frågeställning som den australiensiske filosofen Peter Singer ställer i boken En värld, globaliseringens etik. Med uppgifter hämtade från FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) ger han svaret att uppvärmningen de senaste 50 åren huvudsakligen kan tillskrivas mänskliga aktiviteter såsom utsläpp av växthusgaser.

Ungefär samma beskrivning och frågeställning framför Christian Azar och Daniel Johansson, båda verksamma vid Chalmers tekniska högskola, i GP-debatt den 15 februari 2015. De skriver i artikeln Klimatet kräver modiga politiker och stora insatser, att det finns skäl till oro och att det är märkligt att vi utsätter oss för så stora risker. Vi har ju bara en planet, vårt hem i ett kallt universum. Men, säger Azar och Johansson, det finns en lösning. Först och främst måste vi ta klimatfrågan på allvar. Därefter gå från ord till handling genom att minska utsläppen på global nivå till cirka hälften fram till 2050. På så vis kan vi undvika de värsta riskerna med klimatförändringarna, skriver Christian Azar och Daniel Johansson.

Christian Azar har också tillsammans med tretton andra forskare tilldelats ett uppdrag från Naturvårdsverket att inom ramen för Sveriges miljömål, försöka analysera dagens konsumtionsmönster. I rapporten Hållbara konsumtionsmönster – analyser av maten, flyget och den totala konsumtionens klimatpåverkan i dag och 2050, föreslår man bland annat tydliga styrmedel som nya skatter för att begränsa köttkonsumtion och flygresor. Delar av rapporten publicerades i DN-debatt den 27 februari, i artikeln Nu krävs kraftfulla åtgärder mot nötkött och flygresor.

Med tanke på rapporten och inom ramen för Sveriges miljömål väcker den exempelvis frågor om den globala ekoturismen. I Sverige driver exempelvis Sveriges ornitologiska förening resebolaget AviFauna där man sen mitten av 1980-talet erbjuder paketresor med flyg till fjärran länder. AviFauna säger att man skapar arbetstillfällen lokalt på de platser man besöker och bidrar därmed till ökat intresse för att skydda hotade djurarter och synliggör på samma gång nationellt och internationellt de risker och hot som värdefulla natur- och kulturområden står inför. Vad skulle rapporten Hållbara konsumtionsmönster innebära för AviFauna? Är AviFauna undantaget dessa uppoffringar eftersom man redan har en ansvarsfull miljöpolicy?

Vi blir lyckliga när vi lägger märke till att våra handlingar betyder något för andra människor. Det är en alldeles speciell känsla att göra något bra. Livet får mening.

AviFauna säger sig göra något bra. Genom sin verksamhet visar man solidaritet med människor, djur och landskap varhelst de befinner sig på vår planet. AviFauna tar, enligt dem själva, ett miljöetiskt ansvar. Med andra ord så förtjänar de beröm och inte klander. Vad innebär beröm, detta positiva ord när det gäller Sveriges krav (förpliktelser) att uppfylla de olika miljömålen såsom frisk luft, giftfri miljö, myllrande våtmarker och rikt växt- och djurliv?

Flödande sol.
Måttliga tidvis friska sydvästliga vindar.
+9°C

Promenerar till Torslandaviken.
Sjutton snösparvar yr över den blekgula vassen.

Asp och björk skiftar violett.
Hästhov i dikesrenen.

Sol.
Måttlig vind.
+6°C

Kattuggla på dagkvist i Wendelsbergsparken.
Ett grått spöke bland ekjättar.

Generös solhetta mitt på dagen.
Bitande minusgrader under kvällen och natten.

Fullmåne i morgon.

Växlande molnighet och sol.
Svag vind.
+2°C

Första mars var ingen rolig historia. Hård och tvärilsk sydlig vind. Snöflingor som ninjastjärnor. Och regndroppar som glaskulor.

Hujedamej.

Andra mars var inte mycket bättre.
Men idag.
Solen.
Där är du ju.
Var inte blyg även om sydvästvinden är litet frostig i nyllet.

Och sjutton sädgäss flyger över huset.

Lyssnar på albumet Innerquake av Phoebe Killdeer. En favorit är The Fade Out Line.

Frisk tidvis hård sydvästlig vind.
Växlande molnighet och sol.
+4°C

Besöker Rörö.
Sen några veckor uppehåller sig en vittrut på ön. Långt från födelseplatsen har den irrat sig bort. Tycks den inte sucka över. Förstklassig fiskrens serveras ju dagligen. Yrkesfiskarna i hamnen försäkrar att så är fallet.

Svedjebränning och röjning av buskar och träd pågår för fullt sen flera år tillbaka på Rörö. Det idoga arbetet skall försöka återskapa ljunghedar som en gång i tiden var en vanlig syn på ön.

Det brinner på Rörö!

Välkommen

Rörö är en av de finaste platser jag vet.
Ligger mig varmt om hjärtat.

Grått halvljus.
Regn och blötsnö.
Frisk sydlig vind.
+2°C

Ute vid Öxnäs tycker jag mig höra Too-ticki sjunga.

En vild häst som galopperar,
som stampar bort isen före natten,
en vit högtidlig häst som galopperar
och bär den stora kölden på sin rygg.

Uppe i luften flyger fyra bläsgäss. Bär den lilla kölden på sin panna.

Busväder.
Uppklarnande mot kvällen.
Hård sydlig vind.
+1°C

Jaha.
Sol önskade vi.
Snöblask, dis och stenhård sydlig vind fick vi.

I trädgården jagar en lejonfärgad katt vår ekorre Kurris (döpt av våra barn). Nu är det klippt tänker jag. Nu ställer han tassarna på hyllan. Nu blir det enkelbiljett till paradiset.

Stackars Kurris.

Mina ögon smalnar till tunna streck. Tandgården grinar varg medan tungan hamrar svordomar mot gomseglet. Ut i strumplästen rusar jag. Och det vart guldstjärna till mig. En sån där i plast man fick i läroböckerna i låg- och mellanstadiet.

Vid Torslandviken har man påbörjat ett vadehav för fåglar.
Väntar med stor spänning.

Framåt kvällningen blir det som sagt väderombyte. Vinden mojnar och det blir litet sol. Och sisådär tjugo sångsvanar flyger förbi huset.

Växlande molnighet och sol.
Tidvis frisk västlig vind.
+6°C

Rödhaken sitter som en eldsflamma inne i vår mörkbruna syren. Sjunger fumligt. Ändå tjusigt likt en porlande bäck. Innan snödropparna vissnat har han nog funnit kärleken. Man får hoppas.

Valhänta är icke blåmesarna. Mår som prinsar i solskenet. Spänner toner till bristningsgränsen. Trumhinnor bågnar. Man får hålla för öronen i slutklämmen.

Gäss i luften. Framförallt grågäss. Dock fem sädgäss vid Torslandaviken.

Isfri har vintern varit.
Ännu så länge bör tilläggas.
Man får hoppas att vädret inte går vilse.

Sol vill vi ha.
Sol skall vi få.