Regn och hård sydlig vind.

Sidensvansar med rufsiga frisyrer sitter på gäststugans tak.

Elena Tonra omfamnar högtiden. 

God jul!

http://www.youtube.com/watch?v=1d2lsYhfe_U&list=RDMwFTBgeslF0

Kungsfiskaren är inte kräsen. Inte under den kallare tiden på året. Då och då kan man se kungsfiskaren i trista kulvertlandskap. I gråa och fantasilösa hamnområden. Till och med i diken ute på en trädlös åker. Det enda kravet den tycks ställa är att det skall finnas någorlunda tillgång till vatten. Och en och annan fisk förstås. Några andra krav på vinterreviret förefaller alltså kungsfiskare inte ha.

I dag blåser det en mycket hård vind från sydväst. Hagel. Stora som spelkulor trillar ner i trädgården. Solen är kraftlös som en gammal vindslampa. I skymningen faller ett gammaltestamentligt regn.

Innan lunch går jag en kort promenad. Vid Torslandavikens småbåtshamn befinner jag mig i lä för den hårda vinden. Ett välbekant läte hörs mellan vassruggarna. En kungsfiskare!

Det görs många fina och värdefulla insatser för ”den lille metaren”.

http://www.kungsfiskarprojektet.se/

Händerna iskalla denna trötta och regniga vinterdag. Vädret klarnar mot eftermiddagen och kvällen. Besöker Torslanda golfbana och ser att att trädlärkan är kvar.

Tidigare under dagen besökte jag Göteborgs fiskhamn. Hittar en annorlunda trut. Möjligtvis hybrid mellan gråtrut och vittrut?

Snart jul.

För större format, klicka på bilden

Skådarhjälpen pågår för fullt denna veckan. Besök länken nedan och var med i ett viktig evenemang som gäller kampen för att alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet.

http://www.skadarhjalpen.se/

I dag är det en vacker decemberdag och jag träffar bland annat på en nyfiken nötkråka vid Wendelsbergsparken i Mölnlycke samt ett gäng bändelkorsnäbbar vid Västra begravningsplatsen i Göteborg. Under gårdagen såg jag däremot en sällsynt vintergäst, en trädlärka vid Torslanda golfbana. Snart Lucia.

För större format, klicka på bilden

Det känns en smula underligt att träffa på en lappsparv samtidigt som almanackan är fullproppad med ljuvliga dofter från stearinljus, pepparkaka, lussekatt och glögg. De flesta lappsparvar borde nu befinna sig på en solvarm rysk stäpp istället för en hård och köldslagen svensk golfbana. Vinterkylan vid Torslanda golfbana inbjuder i alla fall till trivsamt umgänge med både sånglärka och sävsparv. Och ett gäng berglärkor och två snösiskor, kanske är det gamla bekanta från hembyn i Fulufjället eller Torne lappmark.

 

Vinterstormen Sven har dragit bort. Fruktträden utanför vårt köksfönster är nu stilla och fridfulla. Några chokladbruna och sotsvarta trastar äter dock litet brådskande av våra äpplen som ligger utspridda på marken. Ideligen flyr de vaksamma fåglarna in i syrenens tilltrasslade grenverk. Men efter en stund är de tillbaka och proceduren upprepas. Om och om igen. Hela morgonen och förmiddagen, ja faktiskt hela dagen tills solen går ned.

Men nu ropar två korpar, utmarksfågeln som blivit stadsbo på gamla dar. En gråsvart röksvans följer dem i hälarna, det är ett gäng kråkor och händelsen får mig att tänka på några rader av Bengt Emil Johnson från diktsamlingen Vinterminne (1980).

Kråka i torrtopp

Sitter sedan länge

där den skall.

Långt ifrån orörlig

när den vill.

Syns mest

när den saknas.

Vi kan kalla dem Ebba, Didrik, Jerry, Mimmi och Olga.

Vi kan också.

I samma andetag säga att de är medlemmar i en vitt förgrenad ätt med många oförbätterliga busfrön.

Nog så. Musik ingiver alltid mod. I synnerhet mot inbillningsförmågan. Och mot stormen Sven som i afton är på synnerligen dåligt humör.

http://www.youtube.com/watch?v=M_3DZo2AOvw

Krokslätt i Mölndal.

Bändelkorsnäbb. Luften vibrerar av trumpetläten. Färgglad musik.

Turkduvorna håller med och stämmer in från balkongplats.

Vaknar tidigt.

Grå värld.

Regnet piskar mot ansiktet när jag gläntar på fönstret. I trädgården en ung koltrast redan på benen. Att som fågelungdom inte vara en sjusovare en dag som denna är underligt. Mer passande väderlek att dra täcket över huvudet går inte att finna.

Enligt Nationalencyklopedin, härstammar ordet sjusovare från legenden om de sju heliga männen i Efesos. För att undgå förföljelser mot kristna blev de inmurade i en grotta och sov där i 200 år.

Häromdagen såg jag en snösiska vid Torslanda golfbana. För att undgå bli förväxlad med en gråsiska har den också sovit i en grotta.

En snögrotta.

Åtminstone 200 år.

Solblåsig eftermiddag vid Göteborgs fiskhamn. Från himlen hörs larm och tjut. Orsaken till uppståndelsen är en havsörn. Trots den kolossala varelsen är högt upp bland molnen. Knappt synlig för människoögat. River den upp våldsamma känslor hos kråk- och måsfåglar i hamnen.

Sveper med handkikaren. På litet lägre höjd en pilgrimsfalk som jäktar uppströms. Nervklena fågelmedborgare bör ge sig iväg från området.

Bums.

Vinden kantrar hit och dit. Sex sångsvanar flyger söderut. Vemod i lurarna. Strax därpå får jag syn på en kaspisk trut. Ovanlig fågel på våra breddgrader.

Senhöst. 

Ännu ingen nattfrost.

Överraskande.

På östra sidan av vårt hus lyser höstanemonen fortfarande hoppfullt. Kanske min favoritväxt. Nu har i alla fall sidensvansen anlänt.

Besöker Göteborgs fiskhamn. En ensam silltrut står och tittar mot den gråblå himlen.

Vad tänker den på?

 

Blåsig och regnig första november. Vid Torslandaviken byter två stenar skepnad till svavelgula och sotsvarta ansikten. Berglärkor.

Senhöstens karaktärsfågel. Hör samman med rusk och kyla.

Förresten har jag läst någonstans att berglärkan vandrade in i Skandinavien österifrån och det var inte förrän i mitten av 1800-talet som den påträffades första gången uppe i östra Finnmarken.

Vid Torslanda golfbana en sädesärla.

Pigg och alert.

Oordning i flyttkalendern.