Solen står högt på himlen. En smådopping skvalpar och plaskar som en badanka. Och trots att det är en fridfull och stillsam dag vid Gullbergsvass lämnar några gråsparvar sin kvitterbuske och mönstrar på ett rostangripet skepp. Vid Drömmarnas kaj sitter David Bowie och undrar var han är.
https://www.youtube.com/watch?v=QWtsV50_-p4
Under tiden som jag fotograferar det spegelblanka havet dyker en grupp snösparvar upp bakom några svartgråa strandstenar. Samtidigt lyser en mild och behaglig sol som får berglärkorna att ta chansen att framföra både sång och lekfull tafatt. Sånglärka, tofsvipa, sångsvan och gäss börjar nu också ljuda och fylla himlen. Med lätta steg vandrar jag omkring i Torslandaviken. Spegelblå musik är nog beskrivningen för dagen.
Det är vinter på morgonen och vår på eftermiddagen. Årstiderna glider in i varandra och förvirrar både klädvalet och promenaden till Torslandaviken. Området hyser sedan början av november förra året en grupp berglärkor. De vackra fåglarna är perfekt anpassade till snön och det bleka och tobaksbruna fjolårsgräset.
Berglärkans övervintringslandskap är för oss en karg och steril plats men för lärkorna syns den vara översållad av mat.
Frostmulet på morgonen. En häger drog förbi och försvann i diset. Började läsa För mycket lycka (2010) av Alice Munro. Framåt eftermiddagen flög nio sångsvanar mot norr. Besynnerligt tysta mot den grå himlen.
Kålltorp är för tillfället en sjövild plats där stora grupper ornitologer vrålar fram sin glädje och förtjusning. Den ena fotografiska närbilden efter den andra visar hur den större turturduvan sträcker på halsen, blinkar och gör små livliga piruetter som möts av vilda och euforiska publikreaktioner. Tillsammans med sina nyfunna vänner, turkduvorna, så har nog Tanztheater Wuppertal av Pina Bausch anlänt till Göteborg.
När jag i dag promenerade i Kålltorp så upptäckte jag att den annalkande vårvintern (förtjusande ordkombination) redan var här. Det var något speciellt med ljuset denna blåsiga tisdag i början av februari som fick turkduvan att ropa och hälsa med sång. En kattuggla i en skorsten såg också glad ut. Förmodligen kisade jag mot solen och lossade lite på halsduken.
Den 3 februari är Paul Austers födelsedag. Han lever och bor i Brooklyn, New York och vädret där i dag är identiskt med väderleken här på andra sidan Atlanten, det vill säga soligt och delvis molnigt med någon minusgrad. Den som inte har läst Paul Auster har förresten något att se fram emot. Personligen har jag läst det mesta han skrivit och för tillfället umgås jag med hans senaste roman Vinterdagbok (2012).
http://www.youtube.com/watch?v=wuEpBEPTxUU
Som sagt är det några minusgrader, stundom sol och moln, när jag besöker Göteborgs norra skärgård. Bland annat ser jag en pilgrimsfalk och en svartkråka på Öckerö (den senare vid Högåsvägen – se bild), samt två pilgrimsfalkar, två havsörnar och en brunand (sällsynt i skärgården) på Fotö.
Utsikt mot Vinga från Fotö.
Sedan några månader tillbaka visar Klara Kristalova sina skulpturer på Göteborgs konstmuseum. Den 3 februari är utställningen slut.
Vindstilla och sol. Besöker Klippans naturreservat. En tretåig hackspett gör sällskap medan snön knarrar behagligt under fötterna.
Johan Norberg och Jonas Knutsson både avslutar det gamla och inviger det nya året.
http://www.youtube.com/watch?v=RK-7m5cLh8s
Gott Nytt År!
Jag kippar efter luft. Hjärtat rusar. Även råbarkade och kaxiga hamnkråkor darrar av skräck inför den som har höstkostym på sig under årets alla dagar. Emellertid grunnar jag på om den dödligt välklädde har innetofflor i filtad ull. För vem önskar inte hålla sig varm om fötterna en sträng och bister vinter som denna? Någonstans i Göteborg råkar jag alltså samman med en berguv. Djupt och innerligt önskar jag att den ståtliga fågeln har ordentliga halkskydd till sina tofflor.
Omvägen 