Denna afton medan regnet och vinden piskar och tjuter obarmhärtigt mot fönster och husvägg lyssnar jag på Céu och albumet Céu.

Tidigare idag besökte jag fiskhamnen och i kretsen av hundratals grå- och havstrutar spårade jag upp en ung silltrut.

Jag tycker mycket om hösten.

Två album har snurrat flitigt denna gråa septemberdag. Det är Non but the lonely heart av Charlie Haden & Chris Anderson samt Strange place for snow av Esbjörn Svensson trio.

Förhoppningsvis blir natthimlen molnfri och klar eftersom en vit dvärgstjärna som exploderade för 21 miljoner år sedan är synlig i stjärnbilden Stora Björn.

Eftermiddag i september. Trutar babblar mellan betong och vatten samtidigt som en dvärgmås flyger oförmodat upp från sin gula förtöjning. Vid fiskhamnen flyter livet aldrig stilla.

Under morgonen läser jag Torgny Nordin, en av Göteborgs-Postens begåvade skribenter, och ämnet som han diskuterar i dagens kulturkrönika är – Alla barn har inte eget rum.

”Idag äger den svenske genomsnittsfemåringen någonstans mellan 400 till 800 leksaker. Behovet av eget rum skulle därför kunna ses som en logistisk nödvändighet – barnrummet som konsumtionsmagasin och lagerlokal.”

Den amerikanske psykoanalytikern Rollo May lägger till ett annat perspektiv i Jan Troells film Sagolandet.

”Om man ska undgå ledan som vuxen måste man ha mött den som barn. Ledan tvingar in oss i vår egen fantasivärld. Jag ser inte att barnen här tvingas ta till sin fantasi för det finns alltid leksaker. Att vara ensam är viktigt, det är avgörande för barnets kreativitet. Då lär sig barnet fundera.”

Regnet drog sedan österut under kvällen. Så egendomligt vackert.

Redan i gryningen flammade deras närvaro vid päronträdet. Det var en märklig upplevelse när ett 40-tal amiraler flög mot himlen innan solen ens gått upp. Mitt i denna intensiva morgontrafik körde svingelgräsfjärilen på låg växel.

Jag klippte sedan gräsmattan i snigelfart.

En randig katt spetsade öronen. Dold i rhododendron larmade en näbbklinga samtidigt som ett 20-tal amiraler gladde sig obekymrat åt våra päron.

True blood säsongsstartar.

Åska över Sandvik. Mörkt som vore det natt. Trots det, kan jag se några grå flugsnappare och en ensam rödstjärt, göra besök i vår trädgård.

Så ett ögonblick av ljus, en mindre guldvinges närvaro intill rönnbären. Sommaren blir, för en kort stund, återfunnen och vågigt orange vid de röda frukterna. Sedan, utan tvekan, faller den in i diktens svall och är borta.

Vi krattade därefter gula och bruna löv ur gräsmattan.

Idag är det en månad sedan man hittade Amy Winehouse död i sin lägenhet i norra London. Denna stilla kväll lyssnar jag på hennes album, Frank och Back to black.

När titlar som ”Love is a losing game, Tears dry on their own, You sent me flying, There is no greater love” och ”Back to black” fyller rummet tänker jag samtidigt på den argentinske poeten Juan Gelman.

”Hoppet går ofta om intet

aldrig den djupa sorgen

därför tror somliga att känd sorg är bättre

än okänd sorg som väntar

de tror att hoppet är en skenbild

de är förvillade av sorg.”

Dvärgmåsen var genomvåt av solljus. Jag stod i skuggan, på läsidan vid älven, när den vackra fågeln slog sig ned alldeles intill.

Senare, när jag stod i kvällningen, på läsidan i vår trädgård, genomströmmade Radka Toneff mig med albumet Fairytales.

Lyssnar på Bill Charlap trio och albumet Somewhere medan en ung rödhake, i trädgården, kvickflyger som en mörk spinnare i höstvatten. För någon dag sedan landade han på min axel, och jag förnimmer alltjämt tyngden av hans hjärtslag.

Vem i kretsen av rödhakar tror på sådan berättelse?

Ny information från Hans Larsson. Enligt honom, är det samma fågel som sågs måndagen den 8 augusti samt söndagen den 14 augusti. Han skriver i mail:

”Visst är det en kaspisk! Och jag är utifrån era bilder övertygad om att det är samma fågel på samtliga foton! Bland (yngre) trutar är det mycket sällsynt att man hittar två identiska individer. Enstaka detaljer kan vara lika, men man hittar som regel unika kombinationer av mönster som blir som fingeravtryck. Hos er cach syns t ex en ganska speciell snirklig teckning på inre större täckare som är ganska lätta att jämföra. Vidare så är tertialtopparna identiska och man ser att det vid första fototillfället saknas flera fjädrar som nu är på god väg, helt enligt tidsschemat.

Jag har klippt ihop era bilder och markerat likheterna samt den pågående ruggningen. Ska man ge sig in mer i sannolikhet så får man med tanke på artens sällsynthet i Gbg anta att chansen borde vara mikroskopisk att två fåglar med samma utseende ska ses inom loppet av en vecka.”

Under söndagen den 14 augusti upptäckte Stefan Svanberg en kaspisk trut vid Göteborgs fiskhamn. En vecka tidigare, måndagen den 8 augusti, vid samma lokal påträffade jag en individ som också visade upp goda karaktärer för kaspisk trut.

Dock rådde, vid den aktuella tidpunkten, en viss osäkerhet, tvivel om bestämningen. Av den orsaken postade jag några bilder till Hans Larsson, sakkunnig inom familjen måsar och trutar, därtill RK ledamot.

Så igår, måndagen den 15 augusti, fick jag äntligen svar från honom – det var en kaspisk trut, ”en fin” till på köpet. Det betyder att två kaspiska trutar besökt fiskhamnen, en unik händelse för vårt rapportområde.

Fiskhamnen ångade av väta. En kaspisk trut steg fram ur skyfallet. Vid den mörka älven gav en dvärgmås ifrån sig ett vänligt ljus.

Det är augusti, måsfåglarnas tid i Göteborg.