Omvägen

Vi pratade om prästen och naturforskaren Gilbert White som en gång i tiden skiljde lövsångaren, gransångaren och grönsångaren från varandra. Vi småskrattade i den vackert orangefärgade morgonhimlen åt lövsångarens latinska namn, Phylloscopus trochilus, som betyder ”den snabbt löpande lövskådaren”.

Den snabbt vandrande gruppen av fågelskådare tog sig modigt men framförallt småskrattande sig an Karholmsberget som vore det en nervkittlande filmscen ur Sagan om ringen. Trofast och viljestarkt stod vi där på toppen av berget och i riktning mot Amhult, kunde vi bakom de ändlösa horderna av vitkindade gäss, se Saurons öga. Och från toppen av berget lyckades vi också upptäcka en röd glada som kretsade vackert över landskapet.

På mudderdammen träffade vi på en stenskvätta som inte visste om att den numera var en flugsnappare. Charmfull vägledning om snåriga familjeförhållanden får man emellertid söka åt ett annat håll. Åt ett annat håll på dammen sjöng en berglärka som vore den Ed Sheeran. Och en havsörn hade förskräckligt bråttom åt Hake fjord. Förskräckligt bråttom hade också några vinterhämplingar och en och annan kinkig tofsvipa.

Bråttom hade vi inte när dagens gemensamma anteckningar från Torslandaviken, berättade om bland annat årets första skedänder, en storspov och en svarthakedopping.

Tack för idag alla deltagare i kursen ”Vårens fåglar i Torslandaviken”, ja vi ses nästa helg, då har förhoppningsvis årets första ringtrast anlänt. Förhoppningsvis har då också den snabbt löpande lövskådaren hunnit fram till viken.

Klockan 06:00 vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 11 april 2021.

Växlande molnighet och sol samt hårda sydvästliga vindar på uppemot 20 m/s. Vid lunchtid cyklade jag till Torslandaviken eftersom en skärfläcka hade upptäckts tidigare under morgonen. Senast en skärfläcka besökte viken ägde rum för 12 år sen, närmare bestämt den 10 april 2009.

I morgon skall vinden avta och prognosen ger löfte om sol, minskad molnighet och ungefär 4 plusgrader.

Kall vår. Friska och tidvis hårda nordvästliga vindar.

Vad har hänt den senaste tiden med mitt eget Eko-Hisingen 2021? Jo, idag antecknade jag spetsbergsgås, ljungpipare, brushane, skogssnäppa och mindre strandpipare i Torslandaviken. Med dessa arter har jag bokfört 118 fågelarter på Hisingen sen den 1 januari.

Målet under 2021 är att ekoskåda ihop 225 fågelarter på Hisingen. Ekoskådning innebär att man inte använder några el- eller motordrivna fordon när man är ute i naturen.

Så det har varit och kommer att bli en himla massa promenader och cykelfärder under året. För 3 år sen genomförde jag Eko-Hisingen 2018 och då lyckades jag få ihop 191 fågelarter och 44 dagfjärilsarter (inklusive dagsvärmare).

Vinden är kall och frisk. Vassruggarna och fjolårsgräset bleka. Himlen igenmurad av moln. När jag antecknar årets första nordsjösilltrut i Torslandaviken träffas jag samtidigt av en ensam regndroppe.

Just nu vill jag inte vara någon annanstans.

Gamla fågeltornet, Fågeltornskullen, Torslandaviken den 26 mars 2021.

Utsikt från gamla fågeltornet, Fågeltornskullen, Torslandaviken den 26 mars 2021.

Tittade upp mot himlen förvånad och förvirrad. Vad gör en tennisboll på en golfbana, tänkte jag.

Stod alltså på en golfbana och glodde på en hastigt fallande prick som befann sig högt mot himlen. Pricken tycktes, både till form och storlek, likna en tennisboll och den föll med stor hastighet rakt mot mig.

Om man av en händelse råkar befinna sig på en golfbana av något slag och hör någon ropa – Fore! Ja, då bör man lyssna noga eftersom kraftuttrycket talar om att en golfboll är på villovägar i luften. Fore har skotska språkrötter och har som främsta mål att rädda liv. Det vill säga om man av en händelse råkar befinna sig på en golfbana.

Vad ropar man då om en tennisboll är på villovägar i luften över en golfbana?

Tittade upp mot himlen förvånad och förvirrad. Vad gör en tennisboll på en golfbana, tänkte jag. Kanske tände jag en cigarett. Tiderna är ju svåra, kalvsyltan och rödbetorna slut, och inte en endaste vänlig och samvetsöm själ ropar Fore när en dvärgbeckasin faller fritt mot marken, alldeles på pricken till utseendet som en tennisboll på villovägar över en golfbana.

Dvärgbeckasin, ”tennisboll”, Torslanda golfbana, Torslandaviken, den 24 mars 2021 (fotomontage, övre bilden, samma individ på alla tre bilderna).

Gryning. Husen i byn sover och gatlamporna har slocknat. Står ensam på berget och tittar på havet som är spegellöst under en mulen himmel.

Luften är kylig. Det blåser en frisk sydvästlig vind som skapar rörelse i landskapet.

Tyst är mina tankar, lyssnar koncentrerat efter ropen, de där egendomliga och ödsligt vackra ropen från en fågel som är på väg mot Hisingen och byn där jag bor.

Rörelse och spegellöst vatten. Gryning och koncentrerade tankar. Så plötsligt, där ute vid horisonten, på långt avstånd, når ropen mig som talar om att sångsvanarna är här.

”Klämmanberget”, Sandvik, Hisingen, den 13 mars 2021. Vid bergets fot ser man delar av Sandviks by och vid horisonten ligger ett fartyg ankrat vid Hjärtholmen i Torslandaviken.

Frystorkat landskap, minusgrader och sol, svaga nordvästliga vindar. Står och glor på mudderdammen i Torslandaviken. Kirurgiskt självsäkert och på samma gång riskabelt och otryggt likt en krigsskådeplats. Så kan man beskriva händelseförloppet och utseendet på mudderdammen de senaste åren. Grävmaskiner och lastbilar, av olika slag, har gått hårt fram i området.

Nån gång under sommaren skall det vara färdigt och iordningställt, vatten skall släppas in, nivån höjas och sänkas med hjälp av pumpar. Om några månader skall alltså grävmaskinerna och lastbilarna tystna och ge sig av. Då skall vi stå där lättklädda i shorts och linne och förundras över Torslandavikens Vadehav, förundras över alla de fågelarter som kommer att besöka platsen.

Mudderdammen den 5 mars 2021, till sommaren byter platsen namn till Torslandavikens Vadehav.

Mudderdammen den 5 mars 2021, till sommaren byter platsen namn till Torslandavikens Vadehav.

Vårt land håller på att gå åt helvete och hembränning är inte orsaken. Inte svartjobb eller medborgare som gillar att gå i trånga jeans och tjuvröka i busskurer.

Vårt land håller på att gå åt helvete. Säger man. Man säger så mycket. Solen sken i alla fall varmt idag. En nässelfjäril fladdrade förbi och nån hade satt fyr på utegrillen. Ja, det är åt helvete att man inte får njuta av frisk luft och en blå himmel den himmel som präster och biskopar låter oss förstå är en annan himmel än den himmelska.

Det här inlägget är mitt 1000e inlägg på bloggen. Ettusen inlägg, ja, det är åt helvete att en amatörskribent och amatörfotograf lurat på er det här.

Låt oss gå in. Lås dörren efter dig. Vårt land håller på att gå helvete. Säger man. Ja, man säger så mycket.

Nässelfjäril, Sandvik, Hisingen den 28 februari 2021.

Fullmåne och några minusgrader. Under dagen sol och temperatur kring nollstrecket, emellanåt växlande molnighet och svag nordvästlig vind.

Står på Karholmsudden som är en av mina favoritplatser i Torslandaviken och antecknar åtminstone två rördrommar som flyger omkring i viken. Skriver också upp årets första skogsduvor, fyra stycken, som brådskar mot norr i det konturskarpa morgonljuset.

Vy mot öster, Karholmsudden och Karholmsdammen, Torslandaviken, den 27 februari 2021.

Vy mot nordost, Karholmsudden och Karholmsdammen, Torslandaviken, den 27 februari 2021.

Vy mot väster, Karholmsudden och Karholmsberget, Torslandaviken, den 27 februari 2021.

Vy mot norr, Karholmsudden och Karholmsdammen, den 27 februari 2021.

Frisk, tidvis hård nordvästlig vind. Sol och några plusgrader, på läsidan av huset varmt som vore det en majdag.

På Torslanda golfbana, som ligger någon minut från mitt hus, tas jag med överraskning när en rördrom flyger över mig.

I morgon skall vinden mojna, sol förväntas och någon minusgrad.

Rördrom, Torslanda golfbana, den 26 februari 2021.

Isen ruttnar i Torslandaviken. Snön försvann för några dagar sen. Landskapet åter i bruna och gråvioletta färger. Vintern tog ett rejält grepp, flera veckor med isvindar och åtskilliga minusgrader.

Vipor, sånglärkor, gäss och en och annan dubbeltrast har nu anlänt. Går rastlöst och väntar på att sångsvanarnas vackra vindlingar åter skall bölja fram över västerhavet och Hisingen.

Tjälen har släppt på mudderdammen, i sommar släpps vattnet på, förhoppningsvis skall det bli en plats där vadare av olika slag skall trivas.

Ruttnande is i Karholmsdammen, Torslandaviken, den 25 februari 2021.

Tjälen har släppt på mudderdammen i Torslandaviken. Arbetet med vadehavet fortskrider, i sommar släpps vattnet på. Torslandaviken den 25 februari 2021.

Vinter på Hisingen. Växlande molnighet och alltemellanåt sol, tidvis frisk nordostlig vind och 6 minusgrader.

Besökte Krossholmen som ligger ungefär 10 minuters promenad från mitt hus i Sandvik. Häromdagen höll några skärsnäppor till på holmen och vid omkringliggande kobbar och skär. Idag syntes inte de robusta och härdiga vadarna till, däremot några övervintrande starar och ett 10-tal snatteränder.

En ensam morkulla vinglade upp ur ett dike. Vinterkulla som den så vackert heter.