Morgondimma. Förmiddagssol. Eftermiddagsdimma och eftermiddagssol. Och slutligen kvällsdimma. Och knappt någon vindpust på hela dagen. Så blev oktober månads sista kalenderdag.
I Torslandaviken, på ett nypon, vilade en amiral. Kanske blev det årets sista kalenderdag för dagfjärilar.
Amiral och nypon, Torslandaviken den 31 oktober 2022.
Om några meteorologer, av en händelse, befunnit sig på kurs idag för att studera olika vädertyper på Hisingen, så kan de inte för allt smör i Småland kräva kursavgiften tillbaka. Med råge fick de autentisk direktkontakt med väderbegrepp som vindstilla, svag bris, styv kuling, dis, växlande molnighet, duggregn, ösregn, grå himmel, blå himmel, åska, blixtar och lite hagelstorm.
Om de tjugofem fågelskådare, som av en händelse, också befann sig på Hisingen, närmare bestämt i Torslandaviken för att studera olika typer av fåglar, vill ha kursavgiften tillbaka, så kan man förstå dem.
Vi kämpade på. Vi fågelskådare alltså. För allt sålt smör i Småland fick vi ändå se bland annat sexton berglärkor, några tusen ringduvor och en bunt dvärg- och enkelbeckasiner. Samt en och annan forsärla och ett gäng vinterhämplingar. Och svartmes, sånglärka och smådopping förstås.
Tack allesammans som var med på exkursionen idag i Torslandaviken, ett arrangemang av Göteborgs ornitologiska förening.
Väderstreck är bra att kunna. Man bör kunna ta ut en kompassriktning, sa alltid min gamla gymnastiklärare på högstadiet. På den tiden var all kroppsaktivitet, med eller utan boll, en slags orientering i livet. Så var det förr i världen.
Söndagen den 9 oktober, efter en kort och hälsosam cykeltur från min bostad, befann jag mig på Torslanda golfbana, en dellokal till Torslandaviken. Solen hade nyss gått upp i öster och det var vindstilla. På golfbanan födosökte sånglärkor, ängspiplärkor och en och annan sävsparv. Och två sädesärlor som bråkade med varandra ovanför en vattensamling med kaveldun och förlorade golfbollar.
Sädesärlorna landade så småningom i gräset vid vattensamlingen och till min stora förvåning noterade jag att den ena ärlan sannolikt var en citronärla, en årsunge. Men jag var osäker, ambivalent om artbestämningen även när jag informerade om fågeln på det lokala fågellarmsystemet BAND för Göteborgsområdet.
Allteftersom andra skådare anlände till golfbanan och tittade på ärlan, började förslag dyka upp om det eventuellt kunde vara en östlig gulärla, en fjärran gäst från östra delen av Asien.
Till vår hjälp i bestämningen spelades ärlans olika läten in och analyserades i sonogram. Dessutom togs en ändlös ström av bilder, livliga diskussioner skådare sinsemellan samt ett och annat telefonsamtal till experter inom det taxonomiskt komplicerade området för gulärlor. Bestämningen började till slut få konturer om att det mycket sannolikt var en östlig gulärla, endast sedd några få gånger i Sverige.
Väderstreck är bra att kunna. Gulärlor är också bra att kunna. Framför allt bör man kunna ta ut en östlig kompassriktning när det gäller gulärlornas besvärliga taxonomi. Ja, så är det nu för tiden, en slags modern orientering inom fågelskådningens spännande värld.
I växelvis hagel och regn, både vågrätt och lodrätt, navigerar en rördrom mellan bussvädersmolnen ovanför Torslandaviken.
Tänk att man en blöt och kall och otrivsam första oktober ändå kan se en rördrom, en berglärka och en ringtrast. Och några skedänder i en trång och oansenlig damm på en golfbana.
Fågelskådning är fantastiskt.
Regn den gångna natten. Gråblek himmel. Sol under eftermiddagen och kvällen. Besöker Kvillehed på Hisingen. Orsaken är att under gårdagen träffade några skådare på en aftonfalk vid Lagmansholmen som ligger någon kilometer uppströms från Kvillehed. Aftonfalken hade flugit mellan de två platserna och jagat trollsländor.
Landskapet vid Lagmansholmen och Kvillehed är idylliskt. Enstaka hus och bondgårdar ligger utspridda vid älvmynningen. Området vid mynningen har fått namnet Nordre älvs estuarium. Ordet estuarium är latin och kan översättas till lagun, bukt eller vik. Nordre älvs estuarium, där sötvatten möter saltvatten, räknas som en av Göteborgs mest värdefulla naturområden.
Så man kan förstå varför, den tillfälliga och sällsynta rovfågeln med det poetiska namnet, inte kunde valt en bättre plats, för att vila och jaga, under sin långa höstresa ned till Afrika.
Om man av en händelse, en kulen söndagsmorgon i augusti, beräknar att man gått ungefär 100 meter rakt västerut från Falsterbo fyr så kan man notera att där på sanden står P-G Bentz och glor på havet.
P-G Bentz gör sig kolossalt bra på bild, ännu bättre i verkligheten. Rösten hos honom är klar och ljus, ja närmast rödhakelik i sättet att tala, frambringar han ett mirakel av erfarenhet och djup visdom om fågellivet och ringmärkningen på Falsterbonäset.
Vi som står där och lyssnar på P-G en kulen morgon i augusti är ett gladlynt gäng från Göteborgs ornitologiska förening. Vi får veta att upp mot 500 miljoner flyttfåglar lämnar den skandinaviska halvön varje höst. Vi får också veta att de räkningar som varje höst genomförs vid Nabben har som mest drygt fyra miljoner noterats.
Om detta kan man dessutom läsa i boken ”Vingar över Falsterbo” (2021, tredje omarbetade upplagan). Boken är utgiven av Falsterbo fågelstation, redaktör och layout P-G Bentz.
Helgen den 26–28 augusti 2022 begav sig ett gladlynt gäng, från Göteborgs ornitologiska förening, till Falsterbonäset i Skåne. Vi hoppades på Bentz. Vi hoppades på bivråk och sparvhök. Vi hoppades också på att ingen i gänget tagit med sig solkräm och badkläder. Högsommarväder vill man inte ha när man skall besöka Sveriges bästa plats för rovfågelsträck.
Regn hade vi inte heller önskemål om. Åker man på några dagars gemensam exkursion så får gärna regnet vara på annat ställe. Förslagsvis i Göteborg eller så. Däremot ville vi ha växlande molnighet, glimtar av sol och friska vindar från sydväst. Så blev det inte. Regn fick vi och gudskelov för det (så här i efterhand) eftersom helgen på Falsterbonäset blev en fest för ögat när det gäller vadare.
Håll i er nu. Det glada gänget från Göteborg lyckades under den aktuella helgen se sammanlagt 28 arter vadare. Vi missade skogssnäppa (ja, ni läste rätt). Som kompensation fick vi se en nordamerikansk raritet, en vitgumpsnäppa, vackert så, som på TV faktiskt.
Tack vare regnet så kryllade alltså Falsterbonäset av vadare. Vilket innebar att vi endast bokförde fyra bivråkar under hela helgen. Och ett 30-tal sparvhökar. Några stenfalkar, bruna kärrhökar och havsörnar och någon enstaka lärkfalk. Och andra, mer vanliga arter som tornfalk och röd glada, fanns det gott om, ja lite varstans.
Förutom Falsterbonäset besökte vi också Börringe mad, ett litet våtmarksområde i Svedala kommun. Vi besökte också Krankesjön och Silvåkratornet i Lunds kommun. Och på hemvägen till Göteborg stannade vi vid Flyinge kungsgård (också Lunds kommun) och där lyckades vi hitta en kaspisk trut, en årsunge, på en gigantisk gödselhög. Någon ropade också ”forsärla” på högen.
Sen for vi hem, ett gladlynt gäng från Göteborgs ornitologiska förening.
Tack alla för en fin helg!
Och tack till alla 112 fågelarter som korsade vår väg.
Augustivärme. Växlande molnighet och solsken. Cyklar och efter en stund säger jag till mig själv att där sitter en stenfalk och glor. Och här står jag och glor med cykel och hjärtat fyllt av förhoppningar.
Björnbären är mogna och strandastern blommar. Det blir nog augustivärme ända till september.
Blå kejsartrollslända. Vanlig i södra och centrala Europa. Första fyndet i Sverige ägde rum 2003 på Gotland. Därefter har den snabbt etablerat sig i södra och mellersta delen av vårt land. Men det var först i början av juni 2018 som den påträffades i Göteborgs kommun.
Besökte Stenaområdet här hemma i Sandvik. Hann nätt och jämnt parkera cykeln innan en hane blå kejsartrollslända landade i en buske. Min allra första observation på Hisingen av den ståtliga trollsländan.
Solsken genom trädkronorna. Midsommar. Till och med mindre hackspettens ungar har modet att släppa styret.
Tjugo dagar in i midsommarmånaden står jag och glor på en vassrugge. Det är juni och himlen speglar sig i den stora dammen.
Himmel i damm. Vassruggen tränger sig på och jag hör några strofer som tillhör den sällsynta vassångaren.
Det är tjugo dagar in i juni och dammen speglar sig i himlen. På fredag har Johannes namnsdag.
Att umgås innebär att man blir bekant med varandra. Bäst bekant med andra i Torslandaviken är jag med fåglarna. Vi har umgåtts under många år.
Då och då funderar man över sitt umgänge. Även bristen på umgänge. Det råder umgängesbrist på tärnor i Torslandaviken. Framför allt silvertärna.
För några dagar sen stod jag vid Runes fågeltorn och tittade på fisktärnorna i Karholmsdammen. Tittade och hoppades samtidigt få umgås med en silvertärna. Senast världens mest beresta fågel umgicks med mig i Torslandaviken var den 15 september 2018.
Stod alltså vid Runes fågeltorn och tittade på fisktärnor och började umgås med tanken på gräsklippning och lördagsgodis. Sakta började jag i tankarna klippa gräset och proppa munnen full med godis när en silvertärna plötsligen befann sig över vattnet.
På vägen hem umgicks jag med det lyckliga minnet att få umgås en liten stund med världens mest beresta fågel som färdas varje år runt vårt jordklot och umgås med det eviga dagsljuset.
Just före regnet flög en skedstork in över Karholmsdammen i Torslandaviken. Skedstorken är ingen vanlig bondkatt. Det är en fågel. Har inget med bönder att göra. Regn har med bönder att göra. Regn är inte en bagatell för den som hyser katt och odlar vete och råg.
En skedstork flög in över Torslandaviken. Det är ingen småsak en tidvis regnig dag i maj.
Omvägen 