Iklädd varm tröja sitter jag på farstukvisten och lyssnar på Sinatra at the Sands. Alla som känner mig vet att jag är en hänförd beundrare av Frank Sinatras musik. Frid över hans minne.

Om en liten stund, samtidigt som ”You make me feel so young” sveper genom träden läser jag ur ”Molnens idéhistoria” (2001) av Richard Hamblyn.

”För Goethe hade identifieringen och namngivandet av molnen gjort så att människan hade fått en helt annan syn på himlens natur. Molnen hade fått fäste i det vetenskapliga medvetandet, och därifrån skulle de kunna sträcka sig vidare till de andlighetens domäner som nämns i sista raden av ”Nimbus”. Storheten i Howards klassificering låg enligt Goethe i det faktum att den tog hänsyn till molnbildningens materiella krafter samtidigt som den gav fritt spelrum åt poesins immateriella lyhördhet.”

Nimbus

”Men vad sig tornat högt i bländvit prakt, må åter drags ner av jordens makt, må brusa ut i åskans raseri, som härar tumla fram och dra förbi!

Se jordens lott, att ge och lida kval! Dock lyft er blick med bilden! Allt vårt tal går nedåt, ty det skildrar blott: men fri vill anden uppåt där städs förbli.”