Det är måndag och sommaren är kallare än hösten. Jag lyssnar på albumet Chet Baker Sings när jag kliver ut i trädgården med en död humla i handen. För en liten stund sedan låg den på köksbordet och ingenting på den välbehållna kroppen avslöjade vad som orsakat dess bortgång.

Strax därpå begraver jag den lilla varelsen under vinbärsbusken. Därefter, på väg tillbaka till huset, sveper blicken över gräsmattan. Tusensköna i tusentals lyser mot förmiddagshimlen. Om en stund skall handgräsklipparen ödelägga den vita dikten. I samma ögonblick snubblar en mindre blåvinge, förmodar jag, och trasslar in sig i de ljusa bokstäverna.

Jag känner oro och tvekan inför arbetsuppgiften.