I Göteborgs-Posten skriver den utmärkte kulturskribenten Torgny Nordin om den lilla skedsnäppans nedstämmande öde.

Efter genomläsningen av Nordins ömma och angelägna rader, stökade vi undan frukosten medan de mörka regnskyarna rörde sig snabbt och oroligt över landskapet. Och mellan molntussarna irrade silversmygaren. Dikten ”Fjärilen” ur Trappan (1964) av Werner Aspenström beskriver stunden.

”Fladdrighetens stil är illa ansedd

– men fjärilen använder den.

 

Stockholm är en stadig stad,

byggd av tegel och järnbalkar.

 

Du går på gatan. Den börjar gunga.

Du träffas av underliga vindkast.

 

Vem bär på sin rygg

dessa vacklande stenhögar, denna jord?

 

En fjäril, som i sin illa ansedda stil

irrar i rymden omkring?”