Det är tidig morgon och skogen är redan uppstigen. Småfåglarna stojar och busar och ett rådjur skäller likt en hund. Trots en grå och blåsig första november befinner vi oss, min äldste son och jag, på Björkö. Skälet till varför vi är på ön och går till fots på ljusfattiga och krokiga grusvägar är en hökuggla, en fågel som min son aldrig sett. Lyckligtvis hittar vi den och det blir ett omtumlande möte.