Snön yr och förstärker klippornas färger och former. Skönheten visar förbarmande i bister väderlek. Är smått tokig i vinterklippor vid havet, de får mig att känna längtan att måla akvarell igen. Flera år sen sist. Kameran förmår inte räcka till, den når aldrig riktigt fram. Tingen, djuren, växterna, träden, landskapen, ja allt förblir litet på avstånd, nästan obekant, som främlingar genom linsen.

Att måla däremot, det är som att komma hem.

Is och klippor, Sandvik.