Valborg på Hisingen kom vädermässigt att vara en gråtrist, regnig och blåsig historia. Skall man våga sig på att sammanfatta vädret under hela månaden så blev det åtskilliga dagar med dis och dimma. När det gäller fåglar så har det varit en fantastisk period med en stor mängd observationer av framförallt ringtrastar i Göteborgsområdet. För egen del lyckades jag idag i Torslandaviken, bokföra ytterligare en individ på aprils sista dag.

Sammantaget för Göteborgsområdet (antalet kan naturligtvis ha sina statistiska skavanker, dubbelräkning et cetera) har det under perioden 7-30 april rapporterats ungefär 250-300 ringtrastar på Artportalen. Högsta antalet, 20 ex, sågs den 18 april på Brudarebacken och är enligt portalen ett historiskt rekord för Göteborgsområdet.

I går träffade jag på göktyta, sävsångare och buskskvätta i Torslandaviken, vanligtvis brukar de första anlända just i slutet av april.

Björkens löv är i närvarande stund stora som musöron, vilket betyder att tidpunkten är här då tjädertupparna börjar spela och uppvakta sina hönor i gammelskogens smaragdgröna dunkel.

Sävsångare den 29 april, Torslandaviken.

Växlande molnighet, frisk sydvästlig vind och ungefär 10 plusgrader. Framemot eftermiddagen och kvällen uppklarnande och sol.

I dag när jag promenerade i Torslandaviken hittade jag fem stycken grönsångare som nyss anlänt från den afrikanska kontinenten. Då och då hördes den typiska sången som vanligtvis brukar beskrivas som ljudet från en silverslant som accelererande snurrar på en bricka.

Törnsångare och gulärla hade också anlänt. På det hela taget var det mycket småfåglar som hade nått fram till Hisingen och hade fullt upp att inspektera öns alla skrymslen och vrån efter yrfän.

Grönsångare.

Möter ofta rådjur i byn där jag bor, i synnerhet i min trädgård, såhär års ditlockade av mina delikata tulpaner. Just svagheten för den tjusiga och välsmakande lökväxten är nog huvudorsaken till varför rådjur, då och då, väcker starka känslor hos de allra flesta trädgårdsägare. För egen del tar jag det med ro, tillräckligt många tulpaner klarar sig varje år.

I det stämningsfulla morgondiset träffade jag idag på fyra rådjur vid Torslanda golfbana. Förmodar att det var en get och hennes tre fjolårsungar. Efter ett sådant möte är det svårt att förstå att under 1700-talet var rådjuren på väg att utrotas i Sverige. Numera uppskattar man att det finns ungefär en halv miljon rådjur i vårt land.

Under eftermiddagen besökte jag Björkö som ligger i Göteborgs norra skärgård. På ön, närmare bestämt vid Bovik, växer det blåsippor, vars latinska artnamn nobilis betyder ädel, förnäm.

Rådjur, Torslanda golfbana.

Blåsippor vid Bovik, Björkö.

Soldis, dimma och framemot eftermiddagen aprilblek himmel över Hisingen och ungefär 10 plusgrader. Svaga sydvästliga vindar.

Igår anlände rödstjärten till vår trädgård. Under kvällen idag satt han mestadels i syrenen och småsjöng och burrade upp sina fjädrar i det disfuktiga vädret.

Rödstjärt, en hanne.

Dis och dimma under morgonen och förmiddagen. Framemot senare delen av eftermiddagen uppklarnande och sol. Vindstilla och 8 plusgrader.

Sälgen blommar nu och de intensivt gula ståndarknapparna utgör en oemotståndlig nektarfrestelse för yrfän av allehanda slag. På våren är sälgens nektar en betydelsefull föda för många fjärilar och bin.

En gång i tiden framställde man salicylsyra, som är en ingrediens i huvudvärkspreparat, från sälgbark. Att tugga på sälgbark är ett utmärkt sätt att bota huvudvärk. Annars är ju ett förträffligt botemedel, mot de allra flesta krämpor och skröpligheter, att sitta en stund under en blommande sälg och lyssna på sjungande gransångare.

Blommande sälg och sjungande gransångare.

Hjälper inte sång och blommande träd mot krämpor, kan man alltid förlora sig ett ögonblick i hällmarkens skönhet.

Sol och svaga ostliga vindar och ungefär 8 plusgrader. Just nu befinner vi oss i början av ringtrastens sträckperiod under våren. Den utomordentligt tjusiga trastens resa går från övervintringsområdena i sydvästra Europa och Nordafrika till de skandinaviska fjällen. I Sverige häckar ringtrasten från norra Dalarna upp till Torne lappmark.

Vårsträcket pågår en bit in i maj månad, därefter får vi ge oss till tåls framemot slutet av september och en bit in i oktober, ja till och med november, då färden åter går söderut och passerar Hisingen på vägen. Under höststräcket är däremot ringtrasten betydligt ovanligare att råka på än om våren, lite av ett mysterium varför det förhåller sig så.

Idag, under senare delen av eftermiddagen, hittade jag fyra stycken ringtrastar endast ett stenkast från mitt hus i Sandvik. Varje gång en ringtrast korsar min väg genomströmmas jag av en stark lyckokänsla, en alldeles särskild ”kick” för att uttrycka mig en smula modernt.

Ringtrast, västra Skeppstadsholmen, den 11 april.

En fågelhändelse man tvivelsutan inte vill missa under våren är sträcket av sångsvanar. Det är en storslagen och på samma gång rofylld poetisk upplevelse att se hundratals och åter hundratals böljande vita svanformationer dyka upp över västerhavet. Då och då kommer någon svangrupp alldeles nära så man kan höra deras ljuvligt vemodiga tutande från näbbluren.

När sträcket av sångsvan äger rum under vårvintern ses också varje år, under samma period, mindre sångsvan, dock i betydligt färre antal än den vanliga sångsvanen. Mindre sångsvanens färd går till arktiska häckningsområden på den ryskan tundran. Olyckligtvis har den mindre sångsvanen gått ned i antal de senaste 25-30 åren. Man vet inte riktigt orsaken, men det kan bland annat vara klimatförändringarna som påverkar arten negativt.

Igår eftermiddag cyklade jag till Torslandaviken eftersom tidigare under dagen hade det upptäckts 11 stycken mindre sångsvanar i Karholmsdammen. Och där låg de, närmare bestämt 9 äldre individer samt 2 stycken fjolårsungar i dammens gråbleka vattenspegel. Då och då putsade de sig, sträckte hals, vingade och sjöng högljutt vackert tillsammans.

Och alldeles intill, på det gamla flygfältet, var jordugglan alltjämt kvar och letade mat, säkerligen blev det en och annan sork till kvällsmål.

Jorduggla på det gamla flygfältet i Torslandaviken.

Mindre sångsvan (11 stycken), Karholmsdammen, Torslandaviken. I bakgrunden ser man bland annat backsvalekolonin.

Svanen högst upp och längst bort till höger i bild, stående på Rågskär, är en knölsvan. De övriga sex svanarna på bilden är mindre sångsvan.

Igår gav Karholmsdammens tjurskalliga istäcke till slut upp. Kvällen före gnydde och drog den litet förargat i vasspiporna. Stretade emot. Men det stod klart att det bara var en fråga om timmar innan den skulle fläkas upp och kapitulera. Så under påföljande natt, i början av vargtimmen, svepte en hård och byig nordvästlig vind in över Hisingen. Under morgonen låg då äntligen Karholmsdammens stora vattenspegel öppen och fri för den här gången. Aprilsolen blänkte och gnistrade på de kallt djupblåa böljorna.

Islossningen har sannerligen dröjt extra länge i hela Torslandaviken i år, ja det var som om våren glömde bort området en stund. Under morgonen igår ökade vinden rejält och en flock om 51 spetsbergsgäss flög över viken i en nordvästlig färdväg. En storlom i sommardräkt hastade förbi. Dessutom antecknade jag sammanlagt 249 sträckande sångsvanar samt årets första storspov och stenskvätta.

Som vanligt var jag idag uppe ur sängen flera timmar före tuppen. I gryningen, vid gamla flygfältet i Torslandaviken, jagade en jorduggla över det blekgula fjolårsgräset. Ugglan har hållit till i viken sen ungefär mitten av februari. Periodvis har den inte varit så lätt att träffa på, närmast spårlöst försvunnen för att helt plötsligt visa sig och förgylla tillvaron en stund. Förgyller tillvaron gör också ringtrasten, idag hittade jag årets första i Torslandaviken. Ringtrasten är en sjusärdeles tjusig fågel!

Gamla fågeltornet vid Karholmsdammen. Vi antecknar den 6 april då den stora vattenspegeln är öppen och isfri för den här gången.

Spetsbergsgäss den 6 april, Karholmsdammen i Torslandaviken.

Årets första ringtrast den 7 april i Torslandaviken! I bakgrunden ser man småbåtshamnen och Skeppstadsholmen.

Jorduggla vid det gamla flygfältet i Torslandaviken.

I gryningen svepte regnet in från havet. Vinden var frisk och sydlig – det var fågelvinden! Och den förde med sig gransångare, trastar, kungsfåglar, rödhakar, skratt- och fiskmåsar, ja Hisingen fylldes med ens av liv och euforiska fågelstämmor.

Surmulen och porös var emellertid fortfarande Karholmsdammens frusna vatten, den tjockskalliga isen vägrar alltså att ge sig, men timmarna äro räknade.

Under morgonen, vid Vadskärsudden i Torslandaviken, när regnet föll som intensivast från en kompaktgrå himmel, satt jag på huk och glodde en huggorm i ögonen. Förmodligen hade den nyss vaknat ur sin vinterdvala. Men det är inte alldeles säkert eftersom huggormen faktiskt kan komma fram redan i februari om vädret tillåter. Huggormen är förresten en kompetent simmare och kan även klättra i träd.

Huggorm, sannolikt en hane på grund av gråaktig grundfärg, Vadskärsudden i Torslandaviken.

Fågelvinden och regnet sveper in över Hisingens södra farvatten.

Himlen mulen, vinden till en början nordlig och järngrå. Därefter, vid lunchtid, litet snöblandat regn som dunstade bort i en frisk sydlig vind under eftermiddagen och kvällen. På en gång när blåsten kantrade och skiftade väderstreck doftade det vår. Molnen tornade dessutom upp sig över Hisingen och började jaga varandra i ett gråvitt ljusspel.

Trots den bistra väderleken under morgonen sjöng några taltrastar i Torslandaviken. Ejdrarna ropade trånsjukt i småbåtshamnen och de nyss anlända skrattmåsarna skränade livfullt från Hästholmskanalen.

Karholmsdammens istäcke ger snart också vika, måhända redan i morgon. Vid Torslanda golfbana skällde vitkindade gäss som bandhundar över det aprilbleka landskapet. Och tillsammans med de vitkindade gässen upptäckte jag en nilgås, en sällsynt gäst som är hemmahörande i Afrika.

Ja, sunnanvind är fågelvind, då kommer alldeles säkert årets första sädesärla till Hisingen i morgon. Kanhända också ringtrast och stenskvätta. Och gransångare, det vore sannerligen på tiden.

Nilgås och två vitkindade gäss, Torslanda golfbana. I bakgrunden kan man bland annat se Amhults köpcentrum.

Nilgåsen närmast till höger i bild. I bakgrunden det gamla flygledartornet.

Nilgåsen till vänster, de två andra fåglarna är vitkindade gäss.

Blyertsgrå morgonhimmel som så småningom gled över till ett soligt men kallt ljusblått valv över Hisingen. Skärtorsdagens, långfredagens och påskaftonens sol var däremot en passionerad glädjespridare.

Idag, på självaste påskdagen, såg jag för övrigt årets första skogssnäppa i Torslandaviken. Skogssnäppan är en vaksam och alert fågel och när den tar till vingarna meddelar den ofta sin närvaro med en skarp vissling. Mulljordssvart och snövit, ja en elegant ”hovmästare” som alltid är på språng.

April, gräsmånaden som den heter enligt bondepraktikan, är i alla fall här. Sent omsider med tanke på den segdragna vintern. Varken citron- eller nässelfjäril har jag antecknat ännu. I stället håller gröngölingen mig sällskap så fort jag står på farstubron och knackar vårvintern ur skorna.

Gröngöling, Sandvik, Hisingen.