En fågelhändelse man tvivelsutan inte vill missa under våren är sträcket av sångsvanar. Det är en storslagen och på samma gång rofylld poetisk upplevelse att se hundratals och åter hundratals böljande vita svanformationer dyka upp över västerhavet. Då och då kommer någon svangrupp alldeles nära så man kan höra deras ljuvligt vemodiga tutande från näbbluren.

När sträcket av sångsvan äger rum under vårvintern ses också varje år, under samma period, mindre sångsvan, dock i betydligt färre antal än den vanliga sångsvanen. Mindre sångsvanens färd går till arktiska häckningsområden på den ryskan tundran. Olyckligtvis har den mindre sångsvanen gått ned i antal de senaste 25-30 åren. Man vet inte riktigt orsaken, men det kan bland annat vara klimatförändringarna som påverkar arten negativt.

Igår eftermiddag cyklade jag till Torslandaviken eftersom tidigare under dagen hade det upptäckts 11 stycken mindre sångsvanar i Karholmsdammen. Och där låg de, närmare bestämt 9 äldre individer samt 2 stycken fjolårsungar i dammens gråbleka vattenspegel. Då och då putsade de sig, sträckte hals, vingade och sjöng högljutt vackert tillsammans.

Och alldeles intill, på det gamla flygfältet, var jordugglan alltjämt kvar och letade mat, säkerligen blev det en och annan sork till kvällsmål.

Jorduggla på det gamla flygfältet i Torslandaviken.

Mindre sångsvan (11 stycken), Karholmsdammen, Torslandaviken. I bakgrunden ser man bland annat backsvalekolonin.

Svanen högst upp och längst bort till höger i bild, stående på Rågskär, är en knölsvan. De övriga sex svanarna på bilden är mindre sångsvan.